Aftonbladet – 9 januari 1846, sida 2

visade blodfläckar och spåren efter dolkstyng, som skulle inträngt i bjertat, ifall han icke genom en lycklig rörelse undvikit det. — Ni ser herre, hvilken fara jag lupit; hela gatan var i rörelse... Under det notarien helt förbluffad betraktade spåren af den oordning, som omgaf honom, under det han tog och såg på bössan, hvarmed br Migaut skjutit på rånarne, berättade honom denne, hvilken fara han undgått: tre nidingar bade brutit sig in genom fönstret, dit-de uppkommit på en repstege; en af dem hade bundit honom i sängen, sedan han först tjudrat Medor, under det de begge andra uppbrutit Seb plundrat kassakistan; operationen hade gått långsamt, och under hela tiden hadehr Migaut känt e dolkspets på bröstet färdig att vid minsta ljöd intränga i hjertat. Ändtligen hede mördaren lemnat honom; han hade då gjort en rörelse; MÖraaren hade genast återkommit, gifvit honom en Svt, men som likväl till all lycka icke varit dödligsoch derpå flytt. Så snart Migaut gjort sig fri från sina band, bade han skyndat att lösgöra Medor och, ehuru sårad, hade han dock skjutit efter rånarne och kallat på bjelp. Grannarne i hela husev hade skyndat till; alla bade sett de tåg hvarmer han och Medor varit bundne, mejslarne, kofotens hvarmed man brutit sönder kistan, repstegenajlt hade blifvit undersökt. På morgonen hade han skickat att söka poliskommissarien, hvilken omsorgsfullt hållit preleminär-undersökningen, som af trettio vittnen blifvit. undertecknad, hvarpå efter en omständlig hesigtning af stället och sedan poliskommissarien vidtagit sina dispositioner, han aflägenat sig och medtagit bevisen på brottet. . — Och min klients arfsmedel, lågo de förvarade i kassakistan? frågade notarien. i — I nya bankonoter, min herre, hvilka jag I höll till er disposition. t sn