Aftonbladet – 9 januari 1846, sida 1

portföljen tillbaka till br Migaut, jag gifter mi aldrig med honom. ; i Gideon förstod att allt motstånd skulle var fåfängt, och att han aldrig skulle segra öfve en rival som var så rik och så slösande son hr Migaut, hvars namn hamn nu hörde för för sta gången, Honom återstod blott den kärlel han ingifvit Clarisse; men denna kärlek egd han också helt och hållet, och han beslöt at sätta den på prof; utan att förlora tiden. Har var rik; om han lemnade en fullmakt till hi Pichon, skulle denne sända honom sina penningar hvar som helst. Han egde dessutom fem tusen francs, och med denna summa kunde han enlevera Clarisse och föra Henne så långt bort att fru Amelin på flera månader icke skulle få höra talas om henne. Hr Migaut ville föra Clarisse söder ut; han skulle föra henne åt norr; det är icke så långt emellan Paris och Brössel, och: det väsendtligaste var, då man tvingade honom dertill; att Clarisse blefve komprometterad och allt giftermål med någon annan sålunda omöjligt. Han iakttog derföre det ögonblick, då fru Amelin gick in och gömde penningarne, för att säga till Clarisse: — Icke ett ord: till din mor! Jag skall komma i afton klockan åtta och hemta dig; håll dig färdig! Utan alt rätt begripa ändamålet med ett sådant möte, gjorde Clarisse ett bifallande tecken, och fru Amelin återkom i detsamma. — Nu, br Gid:on, bör ni vara tillfreds, sade hon; sägen hvarandra farväl, efter vi hafva mycket att göra i afton och i morgon: ni kän icke vara. oss bebjelplig i att packa in. EE Gideon skyndade bort utan att säga ett ord. Han ilade hem för att hemta sina papper, och då han var borta, sade fru Amelin: — Han har tagit saken bättre än jag hoppades... du ser, Clarisse, att det är en förnuftig gosse,.. i fall han, såsom han säger,