Aftonbladet – 9 januari 1846, sida 1

— Den lilla fleuristen? — Ja, just henne. — Modren vet kanske inte att ni har hundra tusen ecus? — Jo bevars,-min herre. — Då måste. antingen flickan. vara mycket skön. eller modren mycket omedgörlig. Notarien ringde, och af naturen otålig, ringde han straxt derpå ännu en gång, men blef lika litet åtlydd som första gången. Han öppnade nu fönstret och ropade: — Josse, Josse, ... Pierre, Pierre! hvar är då min lilla skrifvare? Pierre. lemnade sin portkammare med en stöfvelknekt i handen. — Hr Josse, herre, sade han, i det han lyfte på sin lilla: mössa, — han är utgången, ban. — Skicka. hit Pulcherie. 3 — Min dotter, herre, bon bar gått att höra messan i S:t Mery. N — 1 fall den der lilla skrifvaren räknar på att jag skall betala hans middag i S:t Cloud, så missrälghar han sig, tänkte Gideon. Hr Pichon lät nu Pierre sjelf gå efter en fiaere, och sedan han sagt kusken gata och: husnummer,-steg han i vagnen med Gideon. — Så att er älskarinna öfverger er? började notarien med en suck af deltagande. Ja ja... man kan icke få all lycka på en gång. — Hon tillber mig, svarade Gideon, det är hennes mor, min herre ..: jag är i största oro, man vill sälja henne,... man säljer henne! — Akta er, min unge vän, anklaga icke en mor! ; — Men jag har sett köpeskillingen, min berre, ;varade Gideon; det är sant, tillade han, att fru amelin talade om giftermål ... . — Nåå.,. sade notarien. — Ack min herre, ett giftermål i Brasilien! ni märker väl att det icke är detsamma som tt inför tredje arrondissementet i Paris...s