Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 3

minsta delen, ty det öfriga slängde han kring väggarne. Penningar hade han friskt upp i alla fickor, men någon aktsamhet om dem ansågs till en början obehöflig. Tvertom framtog han och visade den ena bundten efter den andra, tillhopaknölade såsom nystan. Slutligen började likväl P. PP. känna att ruset fick stark makt med honom, och då framkastade han nystanen på ett bord och bad värdens. dotter, ett tolfårigt barn, att gömma dem. Af bekanta leddes P. P. till sitt logis i grannskapet; men när han följande morgon efterfrågade sina penningar, ville ingen på krogen vidkännas att hafva tagit dem till vara. Uti poliskammaren hafva förhör härom varit anställda, men utan att leda till någon upplysning hvart penningarne tagit vägen. På Per Perssons begäran är undersökningens fortsättning öfverlemnad till kämnersrätten.