DE BEGGE TJUFVARNE.) AF MARIE AYCARD. Oaktadt högtidsdagen långt framskridit; var portvaktaren sysselsatt med att laga ett par gamla skor uti sin kammare och tycktes mera tänka på huru han skulle få dem blanka, än huru Pulcherie skulle passera sin dag. Jag skulle ändå bra gerna vilja byta bort min svärmor mot en sådander svärfar, tänkte Gideon, i det han gick trappan uppför till notarien. Kontoret var tomt, men en gosse pekade med fingret på dörren tillhr Pichons kabinett, i det han sade, att notarien höll på att göra upp ett äktenskapskontrakt med ett par klienter, och att detta snart var gjordt. Lilla Josse hade försvunnit, efter att väl hafva fullgjort sitt uppdrag. Gideon gick till ett fönSter, som låg åt gården, och såg nu tredje skrifvaren der nere draga på sig ett par handskar, i det han åt Pulceherie gjorde ett tecken, som icke var svårt att begripa. M:ll Pultherie var med ett språng utför den lilla trappan och nere Pr gården samt vid den Hille skrifvarens arm. samma ögonblick visade sig lancieren på tröskeln till huset; Pulcherie ryckte hastigt bort sin arm, tredje skrifvaren gjorde en vändning halft högerom och sprang in på konioret. — Det der är ni skuldea till, sade ban till Gideon; jag bar kommit för sent, och nu är han här den der långa räkeln, hofslagaren. — Jag är rätt ledsen derför, sade Gideon kallt; vi skulle eljest hafva träffats i S:t Cloud... ag ämnar mig dit med min älskarinna. 7) Se Aftonbl. A2 1, 2 och 3. J