Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 1

— Ni, med er älskarinva! sade lilla Josse i raseri ... men himlen är rättvis, man skall ta bort henne ifrån ef, liksomman gjorde med min. — Det tror jag knappt, svarade Gideon och ryckte på axlarna. Kanhända skall man försök?, men jag låter icke ta bort henne, som ni gjorde, min kära Josse, lita på mig. Den lille skrifvaren var så underlägsen att strida med hofslagaren, och tårar vittnade om Hans vanmakt, då i detsamma deras samtal afbröts af notarien Pichon, som förde ut sina begge klienter. Han gick derpå till Gideon, tittade honom djupt i ansigtet och räckte honom handen. : Hr Pichon var en man omkring sextitalet, lång till vexten och med ett strängt ansigte, hvilket likväl hans jovialiska karakter förnekade, .då hans böjelse för raljeri någon gång ga! sig luft genom grimaser i de skrynkliga dragen. Ifrig anbängare till revolutionen, hvars principer han tretti år förut antagit, hade han, varit fiende till kejsaredömet, liksom han var det till restaurationen, och at sin ställning lika så väl som af smak var han en folkets notarie. På hans kontor reglerades alla slags affärer och bilades alla slags stridigheter mellan les dames! de la Halle, och köpmännen i qvarteret Temple, hvilket gjorde detta kontor till ett af de mest bullrande i Paris, men som likväl icke skadade hr Pichons förtjenster. Van att strida mot bedrägeriet och under strömmar af ord, hvartill man allt för ofta tar sin tillflykt, uppläckte han rättvisan, hörde han myckei, frågade ännu mer och var stolt öfver av: hafva hindrat flere rättegångar, än han stiftat kontrakter.