Aftonbladet – 7 januari 1846, sida 3

.Ikappland åker och 3. kappland bergbacke — tillsammans. icke fullt !, tunland, samt n likartad lersättning af ungefär 4,426 rdr af Sundbybergs tl delägare för 9 kappland äker och äng och 20 kapptlland backar, emedan desse erbjudit sig, dock utan ,Ikaution, att, för den runda summan af 10,000 rdr tbko, på entreprenad öfvertaga denna vägomläggning flöfver deras ägor. — Månne allt detta kunde blindI vis antagas? Några alternativa förslag voro icke uppgjorda — det är dessa som jag skall bjuda till att efter min ringa förmåga upprätta, och det lärer vara härpå insändaren syftar med min inblandning i såkenp, — — Att på en väg, som endast leder till en del af tlänet utmed kusten, hvilken har beqväm sjötransport, och om vintern goda isvägar öfver kärr och sjöar utan: backar, föreslå så stora kostnader för 3:ne :backars förbättring, är, efter min tanka, att allt för mycket slösa med en arbetskraft, som nyttigare kan användas — och hvart skulle det bära om de flera likartade frågorna, i alla tre länen, på lika sätt och med lika rätt skulle uppskattas, — millioner kunde ej förslå. — Dock, detta bekymrar insändaren föga — han förutsätter att staten — Regeringen — har outtömliga tillgångar till allt. — Men den, som har så ringa begrepp om statens inkomster och, som det synes, äfven i frågor om arbeten, lönar ej mödan att orda — jag fär äfven härmed förklara, att jag ej vidare inlåter mig det minsta härom, det må sägas hvad som helst. Till nödens afhjelpande har Kongk Meöoj:t för Stockholms län anslagit: . 1:0 440,000 rdr bko, som medelst gemensamma ansvarighetsförbindelser af: socknarne, hvar för sig, i mån af erhållet belopp, skola återbetalas. 2:0 40,000 rdr utan återbetalningsskyldighet, hufvudsakligen för sådane nödställde och utfattige, hvilka ingenting kunna förtjena, och hvilkas antal är ganska — stort. Slutligen gåfvo-medlen, hvilka ännu fortfara att inflytas Dessa blifva visserligen ganska störa, som är högst glädjande, men om de än, på anparten för Stockholms län, skulle stiga till det-enorma beloppet af 50,000: rdr bko, äro de likväl förenade med många vilkor: och förbehåll, och skulle i alla fall ej räcka till att lindra behofven för de mest nödställde, mer än en eller annan vecka, ty de vanlottade, äro — så mänga. Länet innehåller 98 socknar, med nära 4110,000 invånare — antages att hälften kunna: försörja sig sjelfve eller understödjas af husbönder;, godsoch bruksägare med flere, så återstår likväl andra hälften; förutnämnde stora summor göra likväl ej mera än högst 4 rdr bko personen eller lika med tre lispund mjöl — detta är visserligen en stor hjelp i nöden, men 6 å 7 månader är äfven en lång tid att vänta På nya grödan. Af förut uppräknade belopp syntes klart; att. några stora summor till vägförbättringar eller årensningar icke kan deraf erhållas. De måste derföre sökas af det anslag Rikets Ständer vid sednaste Riksdeg dertill gifvit,. med iakttagande af alla de förmer, såsom menigheternes m. fl. hörande, kontrakters upprättande, granskning af Kongl. Styrelscis för vägoch vattenbyggnåder, dess underdåniga utlåtande och-slutligen Kongl. Maj:ts fastställelse, allt, på sätt derom är uti 1841 års Köngl. Instruktion för Styrelsen öfver vägoch vattenbyggnader uti 6 föreskrifvet — — För-allt detta fordras någon tid. Sistnämnde anslag kan ej: heller lemna så: betydligt. .Stora delar deraf äro -påräknade för redan underhand varande och fastställde arbeten i) flere delar af riket, som icke kunna afbrytas, och om än hela resten, mot all förmodan och billighet, användes endest på :desse trenne al missväxt härjade länen, blefve hvarderas anpart i alla fall icke stor; således bör väl icke dermed slösas. Dock! bärom tillser nog styrelsen för vägoch vattenbyggnader, när den kommer att sitt yttrande afgifva. Under året 1843 eftersattes betydligt trädesbruk: och dikning, i följd af den stränga torkan, och år 1844 hindrades nästan allt bruk af det oupphörliga regnet, så att: många träden icke blefvo körde, än mindre, dikade m. m. Jorden föll i linda, ogräset tog öfverhand,; till stort mehn för påföljande året, när dertill kom det nära odugliga utsädet af 1844 års skörd, och till på köpet bristen för många på allt utsäde för 1845 års vårländ och de betydliga rester af 1844 års för väta okorde och obesådde träden, så finnes här en stor orsak till missväxten. När nu ändteligen. en ovanligt vacker och till all lycka långvarig höst kom, måste jordbrukaren nödvändigt anlita all uppmärksamhet och förmåga på åkerbruket m. m. å den utider tvenne årg tid af naturhinder i-vanhäfd fällne jorden — och som nu väl verkställd ger hopp för kommande skördar. Desse höstarbeten hafva gifvit full sysselsättning för allt arbetsfört folk, hvilket bestämdt synes deraf, att af de många uppsagde tjenstehjonen högst få ännu hit inkommit att söka sysselsättning, det man så mycket fruktat. j Under så beskaffade omständigheter torde det ej vara svårt att finna, att konungens befallningshafvande handlat för jordbruket välbetänkt (alla de nödlidande äro hufvudsakligen jofdbrukare), då det icke stört dessa så vigtiga förberedande arbeten, helst så länge jordegarne haft något att äta. (Med någon specialkännedom är nöden visst stor, men skriket större. Jag anser att allt-det understöd, som före nyåret erhållits, varit för tidigt.) Om landshöfdingeembetet i motsatt fall rusat åstad med tillställningar af vägarbeten på hösten, utan-dertill-anslagne. och fastställde medel, och dermed dragit folk från ett angelägnare arbete, om då en möjligen derpå snart inträffad Viner i hast afbrutit all sysselsättning, så hsde ju istadkommits mera skada än gagn. Det är derföre ullkomligt god tid att hafva arbeten i beredskap ill våren, då behofyen -bli störst; så tillställde ikväl, att man har-hopp om deras fullbordan inan skördetiden. Månne det äfven kan vara statsekonomiskt rätt, utt, i ett fattigt land; som lider brist på arbetsiraft och der många tillfällen till produktiya syselsättningar finnas; företaga inpröduktiva — ty örr än öfverskott af produkt finnes, det må uppkomma på hyad sätt som helst, genom handel, sjöart, jordbruk eller manufakturer — så måste allid det land, som använder sin arbetsstyrka, eller lel deraf, det. vill säga sitt kapital, på ett inoroluktivt sätt. oå on vtterligara fattigodam fillmätfas