Aftonbladet – 5 januari 1846, sida 1

vess— rr DE BEGGE TJUFVARNE. )AF MARIE AYCARD. 4 Ett ögonblick derpå nedrullade sakta en repstege och dess nedersta ända föll på gatan. Då Gideon såg att man sålunda undagröjde för bonom alla svårigheter af företaget, trodde han att man satte ut en snara för honom, och denna tanke gjorde slut på hans obestämdhet och beslutåde bonom att fortsätta äfventyret. Man brukade då för tiden drifva mycket med herrar Cal:cots; deras militära småförsök hade blifvit begabbade från teatern; allvarsamma gräl hade följt deraf och herrar bokhållare hade upprätthållit sina mustachers och sporrars heder i fler än en duell, af hvilka några haft en lyckosam utgång; de voro alltid på vakt de betraktade sig såsom garnisonsofficerare och skulle hafva blygts att rekylera inför en bor gare. Gideon i synnerhet var serskildt uppretad af den otur, som han han baft på caf då la Paix; han hade t Lömnas, och om denne penningegud, denne okände borgåre ville inleds honom i en elak affär eller endast mystifiera honom, skulle han dyrt få betala sitt förräder eller sitt elaka skämt. — Nå väl, allt är färdigt! sade en röst. Gideon gick fram, äntrade opp för den ar tiga stegen, hoppade in genom fönstret, och inom ett ögonblick stod han ansigte mot an sigte med den person, som föreslagit honom denna besynnerliga operation. Denne var sys selsatt med att bålla en ofantlig hund; son ) Se Aftonbl. 4 1 och 2.