Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 3

— Götheborgs Handelstidnings sednaste numer innehåller en korrespondensartikel från tockholim, hvari man läser .ett par uppgifter ngående representationsfrågans ställning, på vilka äfven Dagligt Allehanda i dag fästat ppmärksimheten, och som, ehuru icke inneattande något alldeles nytt eller annat än hvad tt serskildt intresse genom den bestämdhet, varmed de uttalas. Efter en inledning, som andlar om Postoch Inrikestidningens oppoition mot en på samfälda val grundad reorm, eter det nemligen: : Nu är deremot förhållandet (skrifver korespondenten) — jag vågar försäkra derom, ch jag tror icke, att jag gjort mig skyldig till tt i min brefvexling hafva uppgilvit några grundade ssker af dylik vigt — nu är förållandet, säser jag, att Konungens regering ger all nödig visshet, att H. M. Konungen icke allenast inser och erkänt nödvändigheten f en grundlig, folkets behof och. önskningår, amt landets allmänna lugn, utveckling och älstånd befordrande representations-reform; tan på goda skäl förklarat sina rådgifvare beättigade, alt handla för en sådan, i den med idsandan och folkets tänkesätt förenliga friare ch allmönna syftning, hvilken allena kan -betrygga rikets framtida lycka och sjelfständighet. Det är således ej mera den regerande peronligheten, som afhåller reformen: det är ej Han, som i detta ögonblick hyeklar tron på möjligheten af ståndsförmernas bibehållande, eller på rimligheten att lika afse de fyra lika berättigade ståndens anspråk; ty han är nog upplyst att inse, det en sådan lika rätt, hvarsen kunnat uppstå utan våld, eller båstå utan olkets ofird och lidanden, eller fortfara utan hronens och rikets slutliga olycka. Nej! det r ej-han, utan det är inom hans råd, som lenna föreställning ännu, olyckligtvis, förvirrar greppen, sammanhållningen och bestyret om plkets välfärds-angelägenheter. Dot var icke tan skäl jag redan för 4 V, år s-dan ifrågaitte, huruvida icke yttre hinder för våra saw ers lyckliga ledning kunde vara mera verande än de inre. Detta, redan i en viss mån Jottadt genom en stor del af vår diplomatia korps oförvänlade och obetänksamma uppädande mot reformen, synes nu besannas deratt inom konseljen det framför alla är utkes statsministern, som försvårar och motler bemödandet att komma till ett resultat. ;t är han, som understödd af vankelmod och ekan inom en del af konseljen, genom sina tänkligheter söker att motverka frågans snara ning. Inflytelsen häraf är icke inskränkt