Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 1

DE BEGGE TJUFVARNE.) AF MARIE AYCARD. Hr Grosson tronade aldrig vid den vackra disken af acajouträ, som prydde cafeet: han öfverlemnade denna omsorg, åt en ung och vacker mamsell, hvars stora ögon och retande småleende förtjuste kunderna. Svartklädd och med en hvit serviett under armen vakade ban öfver gossarna, bjöd gästerna snusdosan och beräknade med sträng noggrannhet långvarigheten af biljardpartierna. Gideon framträdde med raska steg till disken; ställets gudomlighet log behagligt mot honom. — Åh är ni här, herr Gideon; hvad ni gör er rar nu för tiden. — God afton min lilla Julie, svarade Gideon med en ton, som skulle sårat Clarisse om hon kunnat se och höra honom, — ni är alltid lika vacker, mitt barn, men jag har icke nu kommit för att säga er artigheter, utan för att klämma efter ryggtaflan på herr Grosson. — Hr Grosson! upprepade skänkmamsellen, i det hon förskräckt lutade sig tillbaka i-sin lilla sammetssoffa. — Ja, kan ni tro att den oförskämde roat sig med att göra upp historier på min räkning för ett respektabelt fruntimmer, hvars dotter jag skall gifta mig med, och det för lumpna tretti francs som jag glömde betala sista gången jag var här. — Det är bra illa, om han gjort det, sva rade flickan. — Kanhända ni inte tror mig? — Nej, men ni tänker då gifta er, herr Gi deon? Under det mamsell Julie så talade, tog hon en kladd, mera lång än bred, som ständig! låg på disken bredvid likörflaskorna, och genom räknade i hufvudet Gideons skuld. ) Se Aftonbl. 2 4.1