Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 1

— Ah, bahl! sade han, jag ser nu tydligt och klart, alt fru Amelin icke kommer till Saint Cioud i morgon; hon gjorde, min själ, rätt i att hon vägrade. Han lemnade de begge segrarne sina etthundrafemti francs och sade, att det var naturligt alt han icke hade niohundra franc; på sig, men han bad dem lemna sig sina adresser, då han på måndagen skulle ha äran att betala dem. Denna proposition antogs med största artighet och man åtskiljdes. Gideon glömde då han gick att låta Grossoa smaka sitt ridspö, han kände sig till och med tacksam mat kaffehusvärden, för det denne icke affordrat honom betalning, och han ångrade sig att icke hafva följt mamsell Julies råd och betalt. Ingen af hans vänner tryckte hans band, ingen yttrade: du bar spelt bra, Gideon, fast du baft olur; de fruktade utan tvifvel att han skulle vilja låna penningar af dem. Natten var mörk; luften var fuktig och varm, och Gideon kunde nu, då han andades friare, ordna sina tankar och anställa betraktelser öfver den bedröfliga vändning hans affärer tagit på några timmar. Han vandrade bulevsrden framåt då han upphanns af en person, som följt hopom sedan han lemnade kaffet. — Min Berre, sade denne, jag har i afton af en händelse varit inne på cafc de la Paix, der jag aldrig förr vet mig hafva varit, och sittande i ett hörn, der ni icke sett mig, har jag lätt kunnat följa ert spel och varit vittne till allt som passerat .... Ni spelar utmörkt väl, ni var starkare än er motspelare. — — Tycker ni det, min herre, sade denne i det han ryggade tillbaka och var fårdig att urladda sift dåliga lynne på denne osökte berömmare; tycker ni det? — Jag skall förklara mig: ni hade en partner som förderfvade ert spel, och derföre vunno era begge förenade motspelare; det kunde icke