Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 1

deon, en af dessa dubbla karambolager, som låta bollarna blixtra på klädet, föra dem mot samma vall och drifva dem tillbaka i bluserna så rakt som om en osynlig hand fört dem dit. Hans motspelare spelade icke lika gentilt; han hade ett lugnt och afmätt spel; han vågade insenting: aldrig tankspridd, aldrig begärlig att förbluffa åskådarna, men skicklig att af en för handen varande fördel bereda en kommande. Begge två voro eljest ungefir lika starka biljardspelare, men Gideons partner beräknade spelet illa, och långt ifrån att följa samma planer, förderfvade han dem. Gideon förlorade första partiet; det andra begynte för honom under mer missgynnande utsigter. I samma mån som spelhettan vexte, eller harmen, förorsakad af o uren, kom honom att rynka ögonbrynen, förlorade h:n sin presence desprit, och handen började bli mer och mer osäker. Han gick fram till ett litet bord, der det stod en karaffin med bränvin, fyllde ett litet glas med den spirituösa likören. och tömde det. Oaktadt denna mera dliga än nyttiga bjelp, förlorade Gideon par tict, 16varchepartiet, a belle (såsom man äfven brukar kalla ett parti), och ett fjerde parti, då motspelarne på nytt erbjödo honom tio points föru:, som han till en början vägra. — Nej, mine herrar, sade Gideon; men quitte då deux om ni behagar. Mon antog hvad han föreslog och spelade till det ögonblick, då herr Gros on förklarade, att klockan var tu på nätten och att han miste stänga sin kaffe. Då räkningen var uppgjord fann Gideon att ban var skyldig 900 francs och, som vi veta, hade han endast 450 på fickan. Ehuru hans hufvud var upphettadt af spirituosa, insåg han, att hans ställning var mycket brydsam: han var skyldig ett par obekanta, och hvar och en vet, att en spelskuld är helig och tål hvarken luppskof eller undanflykter.