Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 1

på spelares rotvälska kallar une mazette) vägrade Gideon att deltaga i partiet, då en af de begge spelarne med öfverlägsenhet, som likväl var blandad med artighet, sade: — Är det herrn som spelar emot oss? Vi ge 40 points förut. . Aldrig hade Gideon på caf de Ja Paix undergått skymfen af ett dylikt erbjudande. På bänkarna hördes ett mummel af öfverraskning och allas blickar syntes säga: skall du lida detta öfversitteri? Slumpen ville att herr Grosson, som just nu ankom från Porte-Saint-Martin, framträdde till biljarden och antingen för att smickra Gideon, hvars ridspö han fruktade, eler emedan ban ansåg honom för en skicklig spelare, sade: — Aha, ni utmanar herr Gideon! han skall nog ge er att göra; det är den starkaste spelaren jag känner. — Vi spela om femti francs kastet, om ni vill vara en af spelarne. . — Och förtäringen, tillade hans kompanjon. — Ja, mina herrar, men å point, — svarade Gideon, i det -han aftog rocken. — å point, må vara. Detta parti stegrade i hög grad gästernas nyfikenhet, först emedan Gideon var deras kämpe och nu skulle uppbära de vanliga spelarnes på stället sak och dessutom derföre, att de nu voro intresserade i spelet. Det ädla biljardspelet har den likhet med det ädla schackspelet, att segraren vanligtvis nöjer sig med äran och den besegrade är qvitt med att betala partpengarna; här var det olika; också ville Gideons partner draga sig tillbaka. — Spela som ni behagar, min herre, sade Gideon, förlusten drabbar mig ensamt, ifall de blir någon. Partiet begynte med en briljant stöt af Gi :) Skinkmärr, dålig spelare.