Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 1

NHB—Xmm — I MMMM MS — Det gör fyrtiotre francs och femti centimer, sade hon. — Jaså, fyrtitre franes och femti, sade Gideon; ja jag skall nu betala dem, och hr Grosson skall få drickspengar, tillade han med ett begripligt tecken af ridspöet. — Ni är elak i dag, svarade Julie; betala mig och låt herr Grosson vara i fred; jag lofvar er att han skall uppsöka det fruntimmer ni talar om och reparera det fel han begått. — Ja, på sitt vis, återtog Gideon. Han skall säga att jag är den starkaste biljardspelare på hans cafc... Nej, jag vill lära honom att för framtiden icke blanda sig i mina affärer. — Ni är en elaker en, herr Gideon... ni kunde väl tro mig ändå... Men herr Grosson är inte hemma, skall jag säga er, han har fått en biljett till Porte-Saint-Martin teatern. Säg mig, herr G:deon lilla, är hon vacker? — Hvilken? — Hon som ni tänker gifta er med. Innan Gideon hann att svara, hördes röster ifrån det inre af cafet: — Gideon, Gideon, se der är Gideonl!... det är fråga om ett präktigt parti... på double. Gideons röst hade blifvit igenkänd och det var hans vanlica stallbröder som ropat honom. Han lemnade mamse!l Julie, gick igenom rummet till en fördjupning, der en biljard stod. Fem, sex unga karlar i skjortärmarna, beväpnade med köer, väntade Gideon, som skulle afgöra en qvistig fråga. Man reqvirerade konjak, man lät fylla på ölmuggarna och föreslog Gideon ett parti, som endast han var vuxen. De begge motståndare, som man presenterade, voro honom obekanta. Han var något litet bekant med den som borde blifva hans partner, men han räknade talrika vänner på bänkarne för åskådare. Föga smickrad af att spela med en obekant, och för öfrigt kännande att den motspelare man gifvit honom var hvad man