Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 2

och, som salig Amelin, din far brukade säga: då vore det bättre att ta en supare. Under det en tvist sålunda uppstod mellan moder och dotter rörande Gideon, vandrade denne, okunnig om det missöde som hotade honom eller att han hade en rival, full af vrede framåt bulevarden. Han hade satt sig i sinnet att slå ner som en bomb på cafe de la Paix och börja kouversationen med att låta den trolösa Grossons rygg göra bekantskap med sitt ridspö. — Den der uslingen måtte sladdrat om en lång ramsa för min svärmoder, eljest hade hon inte så der förargat sig öfver ingenting och varit så känslolös för min proposition att fara till Saint-Cloud i morgon och äta en omelett och dricka ett glas vin . . . . för fan, min farbror Martins vin förtjenar icke ett sådant förakt, helst från fru Amelins sida. Han kunde imedlertid icke hindra sig att känna någon rättvisa uti fru Amelins förebråelser; han var fördjupad i skulder; en hel svärm kreditorer förföljde honom: skräddare, skomakare, fournisseurer af alla slag, värdshusvärdar, vaktmästare, procentare — alla dessa, som förbittra den mest uppsluppna ungdoms lif, lågo honom i hälarna; han var till och med skyldig Verdier för det lätta ridspöet, hvarmed han slog i luften, och då han i hufvudet sammanräknade alla dessa skulder, hvad utgjorde de i rund summa? ett miserabelt belopp af tusen ecus, tre tusen femhundra francs allt som allt. För tre tusen femhundra francs var han jagad som en räf, han undergick tusentals prejerier, hans frihet hotades, och hars giftermål med mamsell Clarisse Amelin slutligen, hade blifvit ett. problem, hvars lösning deg från dag blef mera tvifvelaktig. Å en anuvan sida betraktadt var han en ung vacker gosse med god helsa och älskad af mamsell Clarisse; med dessa företräden hoppar man öfver alla hinder, man