Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 2

beveker sina borgenärer och drar fördel af något lyckligt tillfälle, som infinner sig liksom efter beställning, för att betala sina skulder och någon gång för att göra sig rik. Gideon hade et!hundra femtio francs i sin ficka: med denna summa tänkte ban betala herr Grosson, likväl efter att först bafva administrerat honom en tillrättavisning, som skulle bota honom för hans pratsjuka; det borde dessutom blifva honom tillräckligt penningar öfver, att dermed förleda mamsell Amelin och förskaffa henne alla de nöjen, som Saint-Cloud har att bjuda på; ty han trodde att hans blifvande svärmors vrede skulle skingra sig under natten och att hon följande morgonen icke kunde göra motstånd hvarken mot den sköna juli-solen eller -middagen i C:t Cloud; sedermera, stampande i marken med sin besporrade klack, sade han, i det han tänkte på det sätt hvarpå fru Amelin afskedat honom: — Om hon blifvit stött på mig, skall jag enlevera flickan och vi begge göra, utan hennes sällskap, ett parti till S:t Cloud. Ingenting är lättare. Clarisse älskar mig . . . fru Amelin! en liten blomsterhandlerska på Saint-Martin-gatan, som vägrar mig sin dotter, mig; Gideon! ... mig, som offrat Clarisse min framtid — ty en gift man förlorar åtminstone hälften af sitt värde, om han icke förlorar det helt och hållet. Tror hon kanhända att jag icke skulle kunna göra något parti, om jag ville göra mig besvär att söka . . . om jag blott ville gå till Saint Thomas TPAquin i morgon, i stället för S:t Cloud? Under detta lilla hjelpligen inbillska sololoquium och hvilket hade vittnat ganska ofördelaktigt för de unga flickorna i S:t Germain, i fall det varit sannt, ankom Gideon till caf de la Paix. (Forts. följer.)