Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 1

nalkades honom familjert och sade, i det har lade handen på hans axel: — Det är ingen ting, kamrat; det var er liten storm i din tunna, och det är icke ditt fel — Nej min officer, det var en kanalje til kabriolet .. .. — Du skall göra mig en tjenst, sade G:d2or i det han stack handen i sin ficka — en rö relse, som lät vattendragaren förmoda, att han icke behöfde göra tjenste för intet, — du skall, sade: Gideon, gå in i det der magasinet Bengaliska rosen, här midt emot. Der sitter en ung flicka... du skal säga mig om hon är ensåm eller om några steg ifrån henne, i fonden af magasinet, sitter en fru, en fyrti års menniska med glasögon på näsan, som läser avisorna. Skynda dig, kamrat! — Ja, min officer. Under det Gideon med sin si!kesduk aftorkade sina permissioner och med en bedröfvad min betraktade sina stöflor, hvarifrån vattnet utplånat den blanka fernissan, uträttade vattendragaren med klokhet sitt uppdrag oc återkom för att nämna att flickan var ensam. Gideon lade en ecu i sin emissaries hand och trädde in i den Bengaliska rosen med en aplomb och en liflighet, som om han i spetsen för ett hussarregemente gjort chock på en infanteribataljon. Om ödet varit rättvist, skulle det kastat Gideon i verlden tio år förut. Då skulle ynglingen icke förfelat sin kallelse, och i stället att blifya handelsbokhållare, skulle han blifvit militär. Modig, oförvägen, sorglös, var det omöjligt att se en ung man, som mustacherna klädde bättre in honom: snabblöpare, skicklig i alla slags kroppsöfningar, kunde han med skäl skryta öfver sin förmåga att handtera en florett, styra en häst, och som han var född på Garonneflodens stränder, en flod, som åt personer som druckit dess vatten, ger ett högt begrepp om sig sjelfva, lät han gerna sina företräder komma