Aftonbladet – 2 januari 1846, sida 1

Jutan följde någon till trädgårdsporten. Derefter återvände hon och smög sig in genom bakporten i magasinet. , Vid första bullret hade Gideon hågot makar taburetten, hvarpå han satt. Clarisse fförtor en blomma och satte sig att fästa blo bladen, Vid åsynen af den unge mannen förtnörkades fru Amelins vanligtvis leende ansigte. — Ar ni här, herr Gideon? sade kon. r — Ja, svärmor, sade Gideon, i det han restö sig upp och gick emot henne med öppnade armar; ja, mamma, jag kommer för att bjuda er på en liten tur till S:t Cloud eller S:t Germain i morgon, och han kastade härvid en blick på Clarisse. ! Den unga flickan, van vid modrens medgörlighet, lade åter bort blomman och utropade: — Ack, mamma, springbrunnarne spela i S:t. Cloud! Gideon förstod att Clarisse gjort silt val, och tillade: — Ja, svärmor, jag önskar att på Negerhufvudet bjuda er på en omelette soufflee med brinnande sås: en butelj, den sista jag har qvar. .-. den kommer från min farbror Martin. — — Den som ni skall ärfva, sade fru Amelin ironiskt. — Just från honom, svärmor .. jag skall ärfva honom en dag, förr eller sednare, nota bene då han dör, det förstås. Han har inga barn, svärmor, och jag är hans enda brorsson. Fru Amelin hade fått. tid att sätta en bestämd min på sig och falta en afgjord hållning: — Min herre, sade hon kärft, jag gör inga lustturer med en rummelmakare.... — En omeletlte souffle . . bästa svärmor ..— Som har skulder öfver öronen. — Ni menar hos Grosson... ö Och i detsamma drog han upp ur fickan en hand full silfverpluringar, mycket mer än han var skyldig på cafeet, men fru Amelin hade nyss