Aftonbladet – 31 december 1846, sida 3

all5tS Ilcla DAUucC Fylldlastum och SKOIan. OM ENDOSSEMENT Å VEXLAR, BELÄNINGSBARA I BANKEN. s Red. har blifvit anmodad att lemna offentlighet åt nedanstående anmärkningar vid en åtgärd af hrr Bankofullmäktige, som är af mycket inflytande på affirerna. Af de reglementariska föreskrifter, som fullmäktige i rikets ständers bank fastställt i oct för den med-nöästa års början beslutade diskonteringen af inrikes vexlar, har insändaren jemte åtskilliga dess vänner med ledsnad bemärkt, ati ehuru 224 af Bankreglementet endast föreskrifver, att vexlar och invisningar som diskonteras skola vara betalbara i der stad der diskonteringen sker, hafva fullmäktige gjort det tillägget, att sista endossenten bör vara Stockholmsbo. Visserligen är det öfverlemnadt åt fullmäktige att pröfva och till efterrättelse fastställa de reglementariska föreskrifterna, som för diskonteringen finnas erforderliga; men de äro derföre icke berättigade alt privilegiera något visst samhölle, förmedelst utestängande af andra rikets invånare från elt verk, som tillhör hela landet. — De kunde eljest, på samma grund och med lika rätt, fastställa: att vexlarne böra vara sist endosserade af en i Stockholms stad inom broarne boende person, eller af några få utvaldei grannskapet af banken. Detta vore visserligen beqvämast för bankens tjönstemän: men går det an att sända en förfal; ICKE IntOStU reversj titt Tog rökanag OR ort, så är det väl äfven görligt beträffande vexlar, som -ej punktligt inlösas af den person i Stockholm som acceptanten vid vexelns antagande uppgifvit. I Hamburgs bank får ingen annan än en der bosatt borgare hafva conto, men Hamburg utgör hela staten, så ej Stockholm. Redan det åliggandet att acceptanten, då han bor i landsorten, skall anlita någon Stockholmsbo, till hvilken han får insända remiss för inlösen af sin accept, är tryckande, men ännu mera kränkta i sin rätt befiona sig de som bo i landsorterna, då de nödgas skaffa sig endossenter för sina vexlar i Stockholm. Herrar fullmäktige böra besinna, att endossement å en vexel är detsamma som borgen å en revers. Det är icke alla som stå uti ett sådant förhållande till hufvudstaden, att de der kunna skaffa sig borgesmän. — Dessutom försvåras detta mycket genom ständernas felaktiga, till intet gagnande beslut, att b:ko r:dr 40,000 skall utgöra högsta tillåtna skuldsättningsbeloppet, i alla förbållanden för hvilket någon person, vare sig som låntagare, hypothekseller vexelutgifvare, acceptant, endossent eller borgesman får häfta. En handlande i Stockholm, som drifver större affirer, kan för egen räkning behöfva denna summa och mycket mer; hur skall ban då kunna vara ombud för dem som bo i landsorten? Fullmäktiges här anmärkta beslut kan ej vara annat än förhastadt; jag hyser derföre den öfvertygelsen, att de få ord jag yttrat skola vara till räckliga att verka en rättelse. På samma gång borde föreskriften, att öfverlåtelsen eller endossementet till banken skall ske först då vexeln diskonteras, på det sättet förändras, att endossementet får ske in blanco. Geflebo.n or nndscktsstessm OA Eero tue — Den Konstitutionelle, som följer med året 1843 ned i det tysta, har icke kunnat uppgifva andan utan en hård dödskamp. Hans sista stunder kunna tvärtom genom sin ryslighet citeras till varning och, eburu lättfärdig och felaktig han varit i lifstiden, kunde man dock icke utan deltagande se utbrotten af den sista yrseln, hvilken var så mycket sorgligare, som ban, i saknad af sitt fulla medvetande, långt ifrån att komma till någon uppriktig ånger, ända till detyttersta andetaget i går utfor i förbannelser, dels emot Götheborgs Handelstidning, dels ock emot Dagl. AlIehanda och Aftonbladet, endast afbrutna under en kort och stillare mellanstund, då han jollrade en lägnad öfver tidningen Dagens uppträdande. Vi vilje ej trötta läsarens tålamod med några vidlyftiga utdrag af hans förvirrade utgjutelser; vi vilje blott citera en sådan, der han vid sitt farväl till förstnämnde båda tidningar ropar: ;Slkiurlla jar nåmancin här 3 kflyuat få 2tannA dan