Aftonbladet – 31 december 1846, sida 3

Roedot, en af dem, som för handelsaftärer afgick med sista stora expeditionen till Kina: Arseniken är fullkomligen känd härj under flera olika namn; man begagnar den, vid åkerbruket för att utrota maskar och molusker i risodlingarne. Men det himmelska riket har äfven, likasom vi, sin Brinvilliers. Förrfyra dagar sedan afrättades vid stranden af Tekoukiang, Cåntonsafrättsplats, en upg qvinna, mellan 48 och 20 år, hvilken med arsenik afdagatagit sin far, svärmor och svägerska. Missdåderskan blef lefvande styckad; man började med att afskära ögonlock, öron, bröst o. s. v. Det var ett rysligt skådespel., — — — — Kapten T. Werdal, förande jakten Enigheten från Christianssund, har berättat den märkliga händelsen. att han på sin resa till Bilbao i sistlidne Augusti månad på 607 NV. och 75 20 longitudvester från Greenwich, fått i en häftig by sina segel fulla af mörk sand eller aska. — ETT NORSKT SKEPPSMANSKAPS RÄDDNING. Marskapet på ett i sistl. Oktober strandadt norskt fartyg räddades af två hannoveraner, under särdeles svåra omståndigheter, hvarom de närmare detaljerna inhemtas af följande från hannoverka regeringen utfärdade kungörelse, bvars innehåll utan tvifvel förtjenar att äfven här blifva kändt. Under den orkan, som inträffage natten emellan den 21 och 22 Oktober, strandade norska gallioten Sophie Wilhelmine, på färden emellan Christiania och Amsterdam, på den så kallade Tegeler Platte, den farligaste sandbanken vid Weserflodens mynning. Fartyget slogs i stycken, sedan det den föregående dagen redan blifvit beröfvadt både master och segel. Manskapet, alldeles utmattadt genom ansträgningar, såg sin vissa död till mötes, och skulle ock säkert ha omkommit, så fremt icke skepparen Joban Schwanewedel från Padingtättler-Altendeiche, iLandet Wurstens fögderi, hade med det djupaste dödsförakt och sällsynt uppoffring hastat till de nödställdes räddning. Klockan 10 f. m., den 22 Oktober, varseblef han, på den 3 timmars väg från Tegelerp!atten helägna stranden, att gallioten hade hissat nögflagga, och steg genast jemte sin båtsman, Friedrich Hachmenn, ombord på sitt för ankar liggande fartyg, samt sökte att med detta, i trots af den fruktansvärda stormen och den häftiga bränningen, komma gallioten till hjelp. Storm och svall voro dock alltför våldsamma, för att tillåta honom nalkas gallioten närmare än på tre fjerdedels timmars väg. Sådant oaktadt öfvergifver han ej räddningsförsöket, utan beslutar att lägga sitt eget fartyg — hvilket utgör hela hans förmögenhet — för ankar midt i bränningen, samt att sjelf jemte båtsmannen, stiga i jullen och roende komma gallioten närmare. Äfven detta försök misslyckades; men nu hoppa Schwanewedel och båtsmannen i vattnet, sedan de fästat ett par tåg i jullen, och med dessas tillhjelp vada de fram på grundet, släpande jullen efter sig, ehuru som oftast omkullslagna eller tillbakavräkta af svallet. De lyckas dock sålunda att uppnå gallioten, och sedan ebben inträdt, föra de dess af 8 man bestående besättning i två omgångar till Sehwanewedels för ankar lagda skepp, och komma ändtligen, klockan 6 om aftonen, i hamn med detta och de räddade ombord. Kort efteråt ha vågorna uppslukat gallioten. Denna storsinnade bragd förtjenar så mycket mera loford derföre, att hvarken Schwanewedel eller Hachman låtit förjuda någonting derom; och len dristiga och oegennyttiga handlingen blott genom len räddade besättningens förklaring till Landet Wurstens, fögderiprotokoll, kommit till H. M. Konungens kännedom. Såsom en belöning derför har H. M. tillerkänt Förtjenstmedaljen för räddning ur aren åt båtsmannen Hachmann, och, i betraktande deraf, att skepparen Schwanewedel! så väl fattat det första beslutet och gifvit närmsta anledning till handlingen, som äfven derpå vågat både lif och egendom, har H. M. behagat tilldela Schwanewedel den syline förtjenstmedaljen,; hvarförutan begge fått en penningebelöning. Hannover den 43 December 1846; Kongl. hannoverska inrikes ministeren. J. v. ad. Wischn. —— Xx see