Aftonbladet – 30 december 1846, sida 1

FÖRÄNDRAD, OCH LIKVÄL DENSAMMA. (Efter engelskan.) (Slut fr. gårdagsbl.) Klockorna ringde gladt. Den gamla gården var ett verkligt Babel af gästfrihet. Kusiner och slägtingar i femtonde led och i tjogtal voro inbjudna. Ett helt stekt får blef gifvet till pris åt bönderna, och det hembrygda ölet flöt som x.tten. Öfverljudda och stormande ljödo skratts:.vorna genom rummen, och högljuddast och me:i stojande ljöd Susannas. Värden skakade och tiyckte allas händer, men starkast och oftast Gilberts, klappade honom på skuldrorna och svor på att han var den förträffligaste karl på jorden, och att ban derföre också skulle blifva den lyckligaste. Alla och enhvar gratulerade Gilbert hvarje ögonblick. Susanna var så grannt klädd, som pengar och sömmerskan i närmaste småstad kunde göra henne; äfven så var förhållandet med hennes brudtärnor, och. ett halft tjog unga hvitklädda flickor strödde blommor på vägen ända till kyrkdörren. Presten med det fylliga, röda ansigtet hade ett så godmodigt och gladeligt utseende, som helsa och välmåga förmå att gilva, och Susanna och Gilbert blefvo vigda, och alla de tillstädesvarande smålogo och flinade af fröjd, fastän de voro i kyrkan; men då de kommo ut i vapenhuset, skrattade de högt, och presten med, oaktadt han hade kappa och krage på. Och så kommo de tillbaka till gården, och korkar blefvo uppdragna och höns ödelagda och skinkor misshandlade; och så utbytte usanna sin brudklädning mot en resdrägt, som var nästan lika däjelig, och så blef der sagdt hundrade gånger farväl, och hundrade gånger far