Aftonbladet – 29 december 1846, sida 2

Hon har varit mitt ideal af kärlek och älskvärdhet, och nu finner jag att hon blolt är en plump och tjock bondlolla. Och hennes hjerta?, Ack, jag är rädd att äfven det är oförändradt. Du beklagar att det hopp, hvari du har lefvat i dessa två skilsmessans år, brister likt en såpbubbla. Den gången du tog afsked af den unga flickan, visste jag att det skulle vara förgäfves att räsonnera med dina känslor, och Jag visste full väl, att hvarje steg framåt i förstånd och bildning skulle mer och mer aflägsna dig från detta föremål för din barnsliga förgudning; derföre biföll jag ert äktenskap blott på det vilkor, att du vidblefve att önska det. Du önskar det icke; föliaktligen är er förbindelse upphäfven.. Jag gläder mig öfver det fullkomliga ömsesidiga förtroende, som råder emellan oss. Du har aldrig döljt ditt hjertas känslor för mig, och jag har städse haft öfverseende med dess snedsprång. Men, käre Gilbert, gräm dig ej öfver denna flygtiga dårskap; alla män, äfven de visaste, hafva en gång varit barn., — Ack! bästa onkel, jag skulle vara högeligen glad, om jag vore fri från de bojor,Ssom jag sjelf smidt åt mig. Det som i går hade varit en förskräcklig sorg för mig, skulle i dag vara mig en glädje — 0, huru kortsynta äro vi menniskor! Om Susanna blott hade blifvit mig otrogen... om jag hade funnit, att hon gynnade en annan ... men nej! hon älskar mig ännu med innerlighet. Jag hade. sjelf närt ett litet hopp om att finna henne förlofvad med en eller annan landtjunkare. Det hoppet måste vi alltså uppgifva. Nu då du är kommen tillbaka, Gilbert, kan din