Aftonbladet – 29 december 1846, sida 2

vackra person och fina bildning ty värr blott verka att du blir ögonblickligt föredragen hvarje annan. Det skulle hafva varit bättre om det varit hon, som upphäft partiet; men som sakerna nu stå, måste du låta mig uppgöra affären ... jag vill taga emot stöten., Men, kära onkel, har ni glömt att mn ära är med i spelet? Jag kan icke vara så låg att bryta mitt gina ord. Har jag icke svurit, som jag nu rodnar öfver, att jag aldrig skall upphöra att älska Susanna och aldrig skall öfvergifva henne? Den ena hälften af detta högtidliga löfte kan jag icke hålla, den beror icke af mig sjelf; men den andra kan och bör jag hålla.n Vill du då uppoffra mannens lycka för ynglingens tanklöshet? Jag uppoffrar mig för min egen äral, sade Gilbert sorgligt, men bestämdt. Vi förbigå alla de grunder, ehvad de nu voro riktiga eller oriktiga, som herr Ramsay anförde för att förmå den unge mannen att afstå från sin föresats. Gilbert kände sig bunden af sitt hedersord. En eller två gånger genomfor honom det tanken att vädja till Susanna sjelf, men två skäl höllo honom tillbaka; för det första skule det vara att bryta mot den tillit hon satte till honom; för det andra skulle det icke tjeva till något. Han tilltrodde icke Susanna något ädelmod eller någon finkänsla. . O, hvad likväl menniskans owbytlighet är stor! Det hon i dag längtar efter som den största lycka, fruktar hon i morgon som den största olycka: Hvilken stor dårskap är det dock icke att önska någonting alls i denna verlden! inl : (Slutet följer.)