FÖRÄNDRAD, OCH LIKVÄL DENSAMMA. (Efter engelskan.) (Forts. från J4 299.) Herr Ramsay förblef ett par dagar på gården. Han tillbragte denna tid med att experimentera på sin brorssons karakter, uppväcka hans önskningar och uppelda hans äregirighet, och detlyckades honom att framkalla ett slags reaktion mot hans lidelsefulla kärlek. Utsigter till både verldslig och intellektuell storhet öppnade sig för ynglingens själ. Hans onkel förekom honom icke allenast att Höra till en högre klass, men att vara ett högre väsen. Det kalla förakt, hvarmed herr Ramsay tycktes betrakta hans kärlek till Susanna, var högst förarglig. Om han hade motsatt sig den med häftighet kände Gilbert, att det kunde hafva varit manligt och värdigt att försvara den, då han deremot nu märkte, att han blef behandlad som ett fjolligt barn. Gilbert, i morgon reser jag,, sade herr Ramsay. Ensam, onkel? frågade Gilbert med en min af bedraget hopp. Som du vill. Det skall glädja mig att taga dig med, om:du kan — här gäspade herr Ramsay — för din käraste. Tror ni jag är ett barn?, utbrast Gilbert förargad: Jag vet verkligen icke, svarade herr Ramsay; du må sjelf bäst veta om du uppför dig som ett barn. Jag önskar icke att yttra någon mening i denna sak; men om du vill rådfråga dig sjelf eller hvilken annan man som heldst, så tror jag att det icke skulle dröja länge förrän saken blefve afgjord. Det tillbjudes dig att göra en