Aftonbladet – 29 december 1846, sida 1

högt och äter en omåttlig mängd smörgåsar, men det är en följd af stark helsa och simpel uppfostran., Förvirring och harm qväfde Gilberts röst. En blandad känsla af triumf, förakt och medlidande genomfor herr Ramsays själ. Gilbert,, sade han mildt och vänligt, jag vill i fem minuter behandla dig som en förnuftig varelse. Din obetydliga ställning i lifvet och din bristfälliga uppfostran hafva förorsakat, att du blifvit ett lätt rof för känslor, som under andra omständigheter icke skulle hafva rört dig. Om du följer mig ut i verldslifvet, den verlden, som du icke känner till, skall du snart förundra dig öfver dina barnsliga illusioner och glädja dig öfver att du är fri.n ; å Jag skall aldrig upphöra att älska Susannal Herr Ramsay smålog spotskt. Ni önskar alt jag skall öfvergifva henne! förr ville jag döl, Herr Ramsay var alltför klok att motsäga honom; han log blott än en gång. Du må heldre lefva med henne, än dö för hennes skull. Alltså reser jag ensam i MOrgon. Gilbert såg något flat ut. En paus uppstod. Får jag resa med er och vända åter och bålla det löfte, jag har gifvit Susanna?, Det uppstod åter en paus i samtalet. Det var icke min mening, sade herr Ramsay mildt. Imedlertid, Gilbert, jag vill gerna vinna din kärlek. Du skall resa med mig på det vilkor, att du skall komma tillbaka när du är tjugoett år gammal, och då må du gifta dig med Susanna Abercrombie, om du ännu har lust dertill.n Tusen tack, käre onkel. Om jag ännu har!