Aftonbladet – 27 december 1845, sida 3

föreståndare och lärare, tog dåiett varmt och bjertligt tal det sista ferväl af sina små lärjungar. Alla åhörarne voro djupt rörda, och höga snpyfiningar tillI kännagäfvo den sorg, som rådde bland de unga. — I Barnen trakterades med kaffe och aftonvard, samt Ad fingo roa sig med dans efter ståtlig musik, hvilket allt bekostades af landshöfd. friherre von Eremer. — (Hr Oldberg har enl. uppgift i en annan tidning, Upsala, undervisat omkring 4000 lärjungar. Påföljande söndagen gafs en afskedsfest åt hr Oldberg af nära 400 Upsalaboer, dervid en skål proponerades af hr erkebiskopen med ett tal, som äfven står i Correspondenten, och hvilket bar samma originella stil som nästan allt hvad br erkebiskopen skrifver, och som gör hans produkIter så igenkänneliga från andras, särdeles derigenom, att han ej kan yttra sig om någonting på 10 rader utan att bans eget Jag dervid skall spela Jen hufvudrolll För öfrigt innehåller detta tal flera rätt vackra tankar, och utgör en fullt rättvis gärd åt den utmärkte skoleläraren, för hans Istora och ihärdiga bemödanden för folkskolans utbildning, särdeles genom det af honom författade ypperliga arbetet Hemskolan, utan jemförelse den bästa af de läroböcker vi ega för den första undervisningen, och hvilken troligen äfven kommer att allmänt begagnas i folkskolorna. Vi meddela här ett utdrag af talet: Mina Herrer! Jag har här blifvit anmodad att föreslå en skål, som ligger oss alla om hjertat; jag skalliöck gifva den af allt mitt hjerta. Tacksamheten, såsom en ädel och menniskan värdig känsla, renar saknaden vid våra förluster, utan att kunna minska den. Vi erfara det, då herr kyrkoherden Oldberg lemnar oss. Till honom hafva vi stora förbindelser och är vår tacksamhet liflig, Han har i 43 år med utmärkt sorgfällighet vårdat vår stora och taltrikt besökta folkskola, och åt den gifvit lif och skick, Huru många unga röster skulle icke blanda sig i vår tacksägelse! Eller hvad viltnade tärarne, som glänste i så månget öga vid hans afskedstal? De voro perlorna i det enda smycke, barnen hade att gifva bonom i gengärd för nyttiga lärdomar, mogna råd, faderliga varningar. Gud sjelf i nedlåtande godhet låter sitt lof fullkomnas af de späda, huru stor bör icke då för menniskan vara den lycka, att älskas af de unga. Den är en skatt, som följer genom hela lefnaden, värmer äfven det gamla hjertat, svalkar såsom den rätta ärekronan omkring de gråa håren i de dagar, som icke behaga. Men Upsala stad får ej ensam hylla tacksemheten till kyrkoherden Oidberg; den sträcker sig ut öfver det stora stiftet med sina 300,000 invånare. Han har, såsom direktor för plantskolan till stiftets folkskolor, handledt ett stort ant2l ämnesvenner-till detta vigtiga kall. Jag har redan vid besök i försgmlingarne haft hugnad af det skickliga sätt, hvarpå de bestrida det. Så nyligen, som i går afton, beledsagade jag med förmaringar och råd ett sjutal af dem, som gingo ut de stora fordringarne till möte väl beredde. Oberäkneliga äro frukterna af detta arbete, nedlagt i mensklighetens nyland. Välsignelse öfver dem, som bereda arbetarena! I denna dubbla verksamhet skulle kyrkoherden Oldberg haft nog af arbete och arbetsära. Men han har ock gagnat genom utgifna läroböcker, och gifvit bepröfvade anvisningar både för folkskolan och hemskolan. Det är icke nu Upsalaboen och stiftsvårdaren som tackar honom, det är fäderneslandets förbindelse som erkännes, — — —m mm ms mo LL Vär vän lemnar oss, och rättvis blir vår saknad. Får jag efter min önskan inställa henom i kyrkoherdeembetet, skall jag föra med mig från Upsala kärlekens och saknadens dufpost till flyttfogeln i Alfta. Men icke mätte han vilja så öfvergifva oss, at han icke någon gång besöker oss åter. Vår griftjord har tagit handfästning på trenne af hans kär(ekspanter. Hans anförvandter lefva qvar bland oss. Och hans kärlek, skolan med sin plantskola, vill han väl återse. Vi hoppas, att den skicklige man, som ingått i hans arbete, men vi af beklaglig anledning nu sakne bland oss, skall upprätthålla och fortsätta. Det blir en glädje att se för den besökande barnrännen. Men skulle skolan förfalla, då komme han, asom ifrare, att bestreffa oss och att återföra det koda skicket. Skulle så händelserna foga att viåter ä hålla ett läraremöte, då är åldermannen sjelfskrifa ordförande och jag vikor med ålderns begvämighet. Norrköping d. 20 Dec. Efter trenne dagars nåltlig köld lade sig vårt reviere natten till förliden öndag, och då vi sedermera haft en låg (stundom inda till 46 grader under fryspunkten sjunken) temeratur, torde föga hopp vara att för detta årse nåon vidare seglation i gång. Strömmen ligger så tarkt, att den sedan ett par dagar passeras af fotängare, och efter sednaste underrättelserna är Bråiken ända till färjestaden isbelagd. — Fiere fartyg red destination hit hafva genom den häftigt påkomna intern uteblifvit. Angfartyget Cometen återkom i irdags eftermiddag genom isen från Stockholm. Ångrtyget Norrköping nppnådde med möda Djurön (2 ömil -höriirån) föriidne onsdag och är der under ssving och infruset, Kept. Lagerhamn, Maria redrika, med 609 tunnor salt är inkommen till varsebo. Ett fertyg med bomullslast från GötheOrg har passerat sundet d. 9 dennes. Från Mem rifves, att kanalen d. 9 dennes lade sig. I spennmålspriserna är ingen förändring att anärka. Under början af månaden afgingo åtskilliga jannmålslaster till skärgården och potates till Märstäderna. Deremot hafva vi en temligen betydiig rgtillförsel ända ifrån Nerike, Jönköpings och Ekeötrakterna. Hvete betalas med bko rdr 46, råg 42 ; å 43 rdr, korn 9: 46 å 9: 40 och hafre 4: 35 å rdr. Bränvin har köpare till 32 sk. å 33 sk. 4 t. bko in loco. För hvitt salt begäres bko rdr 3: . Kaffe hålles i 43 sk. 8 rst. å 44 sk. (Ö. CJ! gå EE Terra RT ISSSSStSNENSETNNSTRESR mn TFF YRTTDAE FY Un HANDELS-UNDERRATTELSER: SER de å STOC Vexelkurser, terade å STOCKHOLMS BÖRS Fredagen den 26 Dec: DON 21: 47, 20 d. d. dagen den Dec 2 å 49 . i vån Va d 427, E7 d. d.; 427, 1262, 2 2961,