Aftonbladet – 24 december 1845, sida 3

-Ilen utgör arbetets sednare hälft, har en särsk; Ititel De dödas sagor, celiorama i femton böcke 1(180 sidor) och innehåller någonting mystiskt c Tbåde urverlden och andeverlden, i Ossians s II bokens föregående hälft (182 sidor) undersök il författaren det underbara element i vår verlc dels ferntid, som man gifvit namn af det Celtisk I Kymbriska, Cimmeriska och slutligen Galliska ell Gauliska (i Frankrike) i vissa fall detsamma sc det Gaeliska och Watesiska (i England) — D I mest förvånanden, anmärker författaren, är träffa spår af Galler (Valer, Ost-.och Vest-Felk ) Baltier, 0. s. v.) i den germaniska och skandir viska norden, på samma gång sem vi tro oss haf ; tillräckliga skäl -att finna anförvandter till de (Galater, Galileer, Baalfolk) isftera Mindreasiatisk Eufratersiska och Syriska länder. Den Bal, so .dyrkades i Båbel, den Bal, som utgjorde Kanaa tloch de Feniciska städernas gud, var otvifvelakti de sednare Gallernas Bellen. Bellens dyrkan åte finnes synonymt i det nordtigare Gallien, der folk Jock bette Beigier. Men Bel är, ursprungligen samr q gud, som i norden kallades Balder; ehuru m Jen vissster olikhet, som är så vigtig för vår I Istoria, att vi derpå kasta en särskild blick . II denna författarens inledning ligger på visst si temat till hela den högst originella afhandlinge han utför detta sedan, med en apparat af ge logisk, :antiqvarisk och linguistisk lärdom, so sällan finnas förenade med samma genialiska skar Isynthet och poetiska framställningsförmåga. AN Jsammans utgår välbloit från en hypotes; me Ihvilka geologiska ech antigvariska forskning iäinnas väl, som ej-ha ena hypotetisk utgångspunki Snillrika hypoteser lemna likväl ej sätlan en le ning för den mera försigtige forskarens möda, oc föra honom som -eftast skyndsammare till upj täckterna af det sanna, än han skulle kommit 1 blotta granskningens väg, alltför lätt en stig öknen. Detsamma kan man tilläfventyrs vänta : Törarosförfattarens dristiga återblick i vår nor och vår veridsdels nutid; hvad har som sia anar, torde tornforskaren: och naturferskaren m hända en dag::firna bekräftadt af:facta. Jr den synpunkt är närvarande afbete ett ibland de me inieressanta, som i hithörande ämnenr nyliger u kommit. I vår litterära julhög återstå blott ett par-vi terhetsarbeten. på vers, det ena innehållande -or ginaler alltigenom, det andra: till större delen e urval af fremmande -skaklestycker. Det för bland dessa arbeten: förer den besyrnerliga titel hjud och oljud, poetiska nreludier,. Af Mar retz Cramer. För Stockholm äro dessa slju och oljud, temligen bekanta; större delen der bland ha nemligen låtit höra sig i.Söndagsblade och utgöras af mest bumoristiska men stundo: allvarsamma skildringar : och utgjutelser .öfve händelserna i Stockholmslifvet, från -dess politisk så väl som sociala sida, alstrade för dagen --elle veckan, och efter dess företeelser. :Författare besitter en ovanlig lätthet att uttrycka sig p vers, och begagnar den för alt strö omkring si infall, sarkasmer och någon gång högre poetisk ingrfvelser, med slösande hand. Litet mindr grofkornighet ibland och mindre brådska vid an dra stillfällen skulle, med så rika anlag, ställa :ko nom på en mera bemärkt plats ibland svensk vitterhetsidkare, än den. han utan denna gransk ningsomsorg kan hoppas intaga. Men författare: lärer ännu vara -uag, och han kailar sin närva rande -samling blott för preludier,, dermed sjel antydande, att den egentliga symfonien är at förvänta framdeles. — Svenska Skaldestycken fö ungdom; ur dels tryckta, dels etryckta arbete af åtskilliga författare, samlade och utgifna aj W. Så lyder den fallständiga titeln på det anIra poeliska arbetet vi för dagen ha att anmäla Det börjar med en sareling af 9 bland våra vackraste folkvisor, och innehåller för öfrigt styeken Mt Kellgren, Leopold, Bellman, Stjernstolpe, Fru Lenngren, Franzen, Tegner, Geijer, Afzeltus , ledborn, Stagnelius, Allerbem, Vitalis, Dah!gren, Zuphrosyne, Wadman, Nicander, Ruzeberg, Thovänder, Almqvist, 0. Fryxell, Orvar Odd, v. ;raun, Sätherberg, Carlen, samt med signaturerna M, NOm, 3Y, Linea, Bernard, Jo. 39. och W. — det sista är .utgifvarens egen signatur och står nder ett rätt vackert, men förut otryckt styce: De dödas julotta. Om man från detta stycs ton och anda får sluta någonting om utg:s gnatur, så skulle vi tro att med putg:ny bör förås eB ulgifvarinna. Denna slutsats tycks desstom bekräftad genom den riktiga blick för barneridens poetiska stämniag och de ungas sedliga chof, som synbart ledt urvalet af denna lilla khaltiga samling. Den synes härröra från ett illrikt fruntimmer, och är en vitter blomsterans, hvilken såsom julklapp kan för de unga få t varaktigare värde, än blotta julfägnadens, Slut från den bokbandelsbulletin, som börjades i: Aftonbladets bihang och fortsattes i sjellva tidningsnumret, för i går. ODEN RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKFER. bokhandl. Odin mot polisgevald gerne Jäderin och Thomasson. De uti detta mål hos kämnersrätten sistl, gårdag de nio vittnen afgåfvo efter aflagd ed följande rättelser: rardisten Por AdAJf Weofforarom Lor ras —-— ss hr nn M— cr