Aftonbladet – 24 december 1845, sida 2

—— nn vore rådligt att skämta med, en sammansättning af ben, senor och muskler, som visste att har var en äkta son af John Bull. Han såg så ut att man måste vara rädd för att han skulle ut. sträcka sin fot och krossa den fremmande, eller uträcka handen och trycka ihjel honom emellar sitt pekfinger och tummen. Men så liten och skröplig den fremmande än var, låg der dock något i hans öga och utseende, som nog kunde afskröcka äfven en kämpe från att tillåta sig friheter med honom. Han hade en kall och dock blixtrande blick, och omkring hans mun lig ett halft föraktligt, balft sorgligt uttryck. Då de så stodo och betraktade hvarandra, tycktes den ena vara lutter själ och den andra lutter kropp. Tillåt mig att introducera mig sjelf, sade den fremmande. Den gamle squiren nickade; han var aldrig fallen för att slösa med ord. Mitt namn är Ramsay., En mörk sky drog sig tillsamman på den gamles panna. Ni har en ung slägting till mig i ert hus. Skyn blef mörkare. Ni har i många år visat honom gästfrihet och godhet.n Det var ingen annan som ville, sade der gamle, brummande. Men det är på tiden att de göra det, sade den fremmande; jag är kommen för att medtaga honom och befria er från det besvär han har förorsakat er. Ni får honom icke! utropade squiren vred. Jag måste efter detta yttrande antaga att n håller af gossen., Jag talar aldrig om att jag. håller af någon. Atminstone kan jag sluta det af er godhet emot honom.n Det var icke godhet; han hade rätt att var: här. Var jag icke en kusin till hans mor? ,Och jag är hans fars bror., Så mycket större skam för erl Ju mera vredgad den gamle mannens stämm: blef, desto mera inställsam blef den fremmandes ton Ni har uppfyllt er pligt, och turen är pu kom men till mig. Dessutom, om n älskar gossen bör ni taga hans fördel i betraktande Jag förstår icke omsvep. Jag skall förklara mig närmare. Det somlig ger mig mest om bhjertat är att på ett värdig