Aftonbladet – 24 december 1845, sida 1

sTÖCKIT OL, De i går 2nkomna utländska posterna medförde tidningar från Paris af den 44, från London af den 42 samt från Hamburg af den 46 dennes. STORBRITANNIEN, Om den högst vigtiga ministerförändring, som nyss tilldragit sig 1 detta Jand, och hvarom i kortbet nämndes i gårdagsbladet; äro vi nu i tillfälle att, ur de ankomna Eogelska tidningarne, meddela hvad som var kändt i London till och med den 42 dennes om aftonen. Hela hösten, alltsedan skördens medelmåttiga beskaffenhet i England cch potatissjukans verk ningar voro kända, har allmänna uppmärksamheten varit spänd på hvad parti ministeren skulle taga i fråga om folkets lifsuppehälle. Under det Belgien och Holland öppnade sina hamnar för tullfri införsel af säd, potates och andra födoämnen, fortforo i Storbritannien de tryckande spanmålslagarne att fördyra dessa nödvändighetsvaror för folket, emedan ingenting deraf kunde inkomma utan höga tullafgifter. Ministrarne höllo tidt och ofta konseljer;s om hvilka det snart blef bekant, att frågan om. spanmilslagarne der ventilerades, äfvensom att premierministern Peel var af den åsigten, att. någonting måste ofördröjligen göras till lättnad och bjelp för folket idess betryck med afseende på födan. Man trodde sig älven med säkerhet veta, alt Peel nu kommit till det beslutet, att utsträcka den liberala tull-lagstiftning, på hvars bana han tagit så förtjenstfulla och betydande steg, äfven till artikeln spanmål, och att ban således i nästa parlamentssion ämnade föreslå ettdera spanmålslagarnes fullkomliga aflskaffande, eller ock någon så högst betydande modifikation af desamma, att deras börda -derigenom blefve så godt som borttagen. Under-det både pressen och folkmötena lifligt sysselsatte sig med denna angelägenhet, och man allmänt var af den ankan, att parlamentet tidigare än vanligt skulle komma att sammanträda, för att emottaga regeringens förslag om spanmåilslagarnes upphäfvande eller modifierande, blef det bekant, att den kahinettskonselj, i hvilken man trodde det definiiva beslutet i detta bänseende komma att tagas, upplöst sig utan resultat, och att Peel hos pluraliteten af sina embetsbröder, isynnerhet hos hertigen af Wellington, rönte ett starkt motstånd emot sina planer i spanmålsfrågan. Nu framträdde de båda betydande statsmännen af Whigpartiet, Lorderne Russell och Morpeth, och förklarade offent