SILANIDASIE ÄENER. — FJÖORMEN. Rörande detta mystiska djur, om hvars tillvaro biifvit mycket tvistadt, innehåller ds sednaste norska tidningar följande: Den 28 Ju!i detta år befunno sig på eftermiddagen boktryckaren och bokbandlaren FO: tunt; kopmanner G. S. Krogh, boktryckerikonstförvsndten Christian Hsug och arbetskarien John Elgenäs ute på Romdshisfjorden för att fiska. Vädret var efter en varm so!skensdag ganska lugnat. Inemot kl. 7 på aftonen bemärkte de på kort afstånd från land, i närheten af den s. k. ballastplatsen, mellan Moldegaard och Molde, ett långsträckt sjödjur, hvilket långsamt rörde sig framåt, såsom det syntes dem, förmedelst tvenne simfenor eller Jappar nära hufvudet, hvilket man slöt deraf, att vattnet krusade sig mest på begge sidor om hufvudet... Den synliga delen af kroppen var mellan 40—30 fot i längd, rörde sig i många uppoch nedgående bugter och ständig ringlande röre!se, likesom en orm. Kroppen var rund, mörk till färgen och förekom dem vera flere alnar i omkrets. Som man bemärkte en böljande rörelse i vattnet bakefter det synliga af sjödjuret, slutade man till att en stor del af kroppen mätte vara dold uti vatinet. Då djuret ver kommet omkring 100 alnar nära båten, märkte man temligen noga främre delen af detsamma, som ändade sig i en spetsig nos, hvarefter det kolossala hufvudet hväilfde sig öfver vattnet i form af en balfcirkel, men nedre delen deraf låg under vatten. Hufvudets färg tycktes vara svartbrun och huden glatt. Ögonen märktes icke, ej eller någon msahn eller trådformiga borst kring halsen. Att djuret öppnade gapet eller genom lufthål utsprutade vatten i luften, märktes ej heller. Då sjöormen var kommen dem på ett halft bösshåll eller 40 alnars distans, aflossade Lund på den ett skott, och han är säker på att haglen träffade detsamma i hufvudet. Efter skottet neddykade djuret och visade sig straxt derpå åter på vattenytan och reste hufvudet i vädret, likt en hväsande orm, som spejar efter rof. Efter att hafva vändt sig och fått kroppen åter i rak linea, hvilket syntes ske med någon svårighet, sköt djuret som en pil mot båten; denne nådde lyckligen strandbädden, och djuret, som märkte att det kommit på grundt vatten, dykade straxt derefter ned och försvann utåt djupet. Det är den bekante naturforskaren och vetenskapsmannen, kyrkoherden i Molde, hr Deinboll, som meddelat denna underrättelse, och hvilken icke anser sig ega något skäl att betvifla de häruti uppgifna personernas trovärdighet, eller antaga att de ar fruktan misstagit sig eller öfverdrifvit hvad de sågo på så nära håll. . — EN OVANLIG KARRIER. En tysk tidning berättar följande: Vid reformationsfesten i Reisen infann sig en ung man hos pastor P. och gaf sig ut för missionspredikant samt anhöll om tillstånd att få predika. Detta lemnades bonom och han ådagalade de utmärktaste talegåfvor, så att hela församlingen rördes till tårar. Åtta dagar derefter predikade han med samma framgång i Tschirnau. Kort derpå upptäcktes likväl, att den föregifna missionären var icke mer och icke mindre, än en bedragare, som först verit kypare, så skrifvare, sedan desertör, sedermera åter soldat och sist på tukthus i Jauer. Då han blifvit utsläppt derifrån, hade han gjort sig sjelf till prest.