Aftonbladet – 20 december 1845, sida 2

Till Konungens befallningshafvande i Wermland! : Resol. Öfverlemnas till sökanden för påminnelsers afgifvende och handlingarnes återställande. Carlstad å Landskansliet, Ut supra Ex officio v C. 0. de Frese. Vid min återkomst till Uddebolm, den 94 sistl. Augusti, efter sju veckors frånvaro för vistande vid Runneby brunnsoch badinrättning till min hälsas vårdande, öfverlemnades mig af kontorsbetjeningen en till Konungens befallningshafvande, den 96:teförutgångne Juli ingifven ansökning, underskrifven af Carlstads kanaloch hamnbolags direktion samt å stadens vägnar af trenne dess innevånare; öfver hvilken ansökning jag mnu, till följd af åtecknade kommunikationsresolutionen går att afgifva förklaring i de delar sådant mig tillkommer, i egehskap af Uddeholms bolags egendomsdisponent. Den ifrågavarande ansökningen utmärker sig lika mycket genom sanslös ilska i skrifsättet, som genom osanna uppgifter och beskyllningar, och det är på en gäng förvånande och smärtsamt att finna, det tvänne korporationers valda ombud till den grad kunna förgäta aktningen för sig sjelfva, och den embetsmyndighet de anlitat, att de vilja suddla sina namn genom att underteckna ett dylikt Grevesmöhlianskt foster. Uti den vidlyftiga ingressen, hvars, för egentliga ämnet främmande innehåll jag till besvarande upptager endast derföre, att mitt stillatigandekunde tydas såsom medgifvande af tillvitelserna, förekommer först, alt intrigörerne mot kanalen, hvarmed, enligt hvad skriften längre fram upplyser, menas Uddebolms bolag, för att göra trafiken på kanalen omöjlig, låtit, under kanalarbetets fortgång och sedan slussens bredd var bestämd till 26 fot, ombygga sina lastbåtar till 929 fots bredd. Derest en sådan ombyggnad af Uddeholms bolags lastbåtar, vid den uppgifne tiden verkeligen ägt rum, kunde ändamålet dermed desto mindre hafva varit, att tillfoga kanalbolaget någon skada, som Uddeholms bolag aldrig ämnat låta transportera sina effekter på den nya farleden och ej eller hållit denna afsigt hemlig, men Uddeholms bolag lät vid den tiden icke ombygga någon båt, ty från början af år 14834 intill 1838, eller just under kanalarbetets fortgång, besörjdes fraktandet af bolagets effekter från Forsshaga till Skogball af ene sökanden herr brukspatronen Jan Fröding, såsom det härvid i afskrift bifogade kontrakt (Litt. A.) visar. Icke förr än 1838 lät Uddeholms bolag bygga nya båtar, hvilka dock icke gjordes bredare, än att de väl kunna passera slussen, hvilket styrkes af vidfogade bevis (Litt. B.), hvars sednare afdelning kunde ge anledning till den för: modan, att det af sökanderne omförmälda aktningsvärda handelsbolaget, varit bland dem, som vållat nödvändigheten af slussens utvidgande. Beskyllningen, som dernäst förekommer, att Uddeholms bolag vid dess lastageplats Lunna idkar olaga minuthandel i förening med kroghållning, är likaledes osann. Någon annan försäljning än af jern och trädvarueffekter bar icke derstädes för bolagets räkning ägt rum. Den krog, som förre ägaren af lastageplatsen med vederbörligt tillstånd der inrättat, blef få år efter det bolaget inköpte Lunna, eller redan år 4838, nedlagd, till afböjande af fylleri och oordningar, och från nämnde tid har bränvin eller andra spirituosa icke utdelats, ens till eget arbetsDm utan undfå desse i stället för bränvin-en kaka röd. Frågan om pålningarne vid så kallade Sutter-elfven är ännu föremål för domstols pröfning och kan säledes här förbigås. Jag vill blott anmärka, att deras borttagande icke tillskyndat eller kunnat tillskynda hvarken kanalbolaget eller strandägarne någon fördel. Skadan för trafikanterne var deremot förut genom laglig undersökning gifven och har jemväl inträffat. Åtgärden att ändock borttaga pålningarnes kan alltså med fog anses klandervärd,. o Tvu Nn ucv sTKaNAde St lragsdåd, hvilket är egentliga föremålet för sökandernes klagan. Säsom frånvarande då den rysliga illgerningen skall blifvit föröfvad, kan jag naturligtvis om densammas detaljer icke äga kännedom, men förmodar att bolagets förvaltare vid Lunna P. W. Dahlgren, genom ådagaläggande af sanna förhållandet lärer freda sig från denna beskyllning. Mig tillkommer att upplysa, det jag icke sjelf eller genom andre gifvit befallning, hvarken om utkastande i Sutter-elfven af det mudder, som på bolagets samt Dicksons komp. bekostnad utur Clar-elfven uppränsas, eller om försänkning af någon lastbåt i Sutter-elfvens strömfära, och att om sådant ändock inträffat, det skedt emot uttryckligt förbud. Historien om Jlastpråmen är i korthet följande: Då Uddeholms bolag sistlidet år af herr löjtnanten C. Nordenankar inköpte hemmanet Djupsundets stränder utmed Skoghalls och Suttersgrenarne af Clar-elfven, fästade säljaren bolagets uppmärksamhet på nödvändigheten att befästa stranden mot vidare utskäring af Sutterselfven, hvars hetydligaste vattenmassa tagit sin riktning mot Djupsunds stranden, sedan pålningarne på motsatta sidan blifvit borttagne. Såsom för ändamålet tjenlig erbjöd herr löjtnanten då en gammal oduglig lastbåt, som bolaget äfven inköpte med vilkor och skyldighet för säljaren att försänka båten på envist ställe, så att den förhindrade vidare skada af elfven. Huru herr löjtnanten Nordenankar fullgjort detta villkor, känner jag endast berättelsevis, och hvad ofall som dervid må hafva inträffst, kan icke tillräknas Uddebolms bolag. I allt fall lärer det icke hafva varit så farligt, och jag har mig med visshet bekant, att båten redan är upptagen, och ligger på behörigt ställe. På sätt förut är nämndt, hafva arbetarne vid muddringen erhållit tillsägelse att ej utkasta något i Sutters-elfvens båtled, och jag kan icke tro att de öfverskridit detta förbud. Sökanderne hafva åtminstone icke företett någon giltig bevisning derom, ty verkan af Nyströms och Qualdens vid ansökningen fogade betyg är fullkomligen undanröjd? genom de intyganden, som finnas Dahlgrens förklaring bilagde. Jag bestrider i följd häraf yrkandet om Uddeholms bolags förpligtelse att upprensa Sutter-elfven. Slutligen får jag förklara, att ehuru sökanderne obestridligen förtjena och gjort sig förfallna till Jaglig näpst för deras grofva angifvelse och mot mig framställda osanna beskyllningar, jag likväl eftergifyer ansvaret, då jag blir fredad från vidare angrepp å deras sida, men derest sökanderne, såsom de förmält sig vara sinnade, vid domstol fullfölja frågan i sin ES oc