Aftonbladet – 20 december 1845, sida 2

LtillatiL UITCAKLIUUUUL atv UPFlaLA IML CI DUPPVILIRIYULIDIVT kal emot hyra, har nu blifvit å nyo inredd och för nämnde ändamål möblerad, samt var i går afton eklärerad, och besöktes af en stor del bland dem som bivistat konserten. Den är utmärkt glad och smakfull, den stora salongen med hvita tapeter, liknande vattradt siden, och omgifven af förgyllda Uster eller ramar å hvarje vägg. HERR MAYERS ANDRA KONSERT. Ett osvikligt kännetecken på soliditeten af en utöfvande konstnärs talang är, att den vid hvarje förnyadt framträdande i allt högre grad lifvar åhörarens känsla, lyfter hans fantasi och verkar förädlande på båda. Härigenom skiljer sig den geniale, solide konstnären så väl från den samvetsgranne, men poesilöse skolvirtuosen, som från den bländande, men ytlige bravurspelaren; härigenom höjer sig ock hr Mayer betydligt öfver en stor del af sina medbröder i Apolio. Herr Mayers spel väckte redan vid hans första konsert (på teatern) en stor beundran, som vid detta tillfälle ännu mera lifvades genom den innerliga sympathi, hvilken omisskänneligen röjde sig hos åhörarne. Ty då man för andra gången hör br Mayer, upptäcker man — icke svagheter, dem man förut i ögonblickets hänförelse förbisett, men väl skönheter, som först då framträda i sin rätta glans, sedan den första öfverraskningen öfvergått: ett förhållande, som i sanning ej alltid eger rum vid artistiska företeelser. Detta kan för öfrigt ej blott sägas om hr Mayers föredrag, utan ock om hans kompositioner, i hvilka en betydlig tonsättaretalang gör sig gällande. Bland dessa nämna vi företrädesvis hans stora Concert-Sinfoni för piano och orkester, i hvilken hr Mayer sjelf utförde solopartiet. En fri, men symmetrisk form, intressanta och särdeles väl genomförda ideer, en vårdad och effektrik instrumentering utmärka denna komposition alltigenom, ehuru företrädesvis hvad allegrot och mellansatsen beträffar. Den sistnämnda är, enligt referentens tycke, en glanspunkt i arbetet, hvars poetiska karakter sprider sina strålar öfver det hela och gifver det eleganta och graziösa äfven en idealisk värdighet. Den formella behandlingen af denna sats vittnar om mycken insigt och smak: den intagande och väl harmoniserade melodien höres än från stränginstrumenterna med sordiner, än från pianot, än upptages den af violoncellen med arpeggieradt pianoackompagnement, och slutligen dånar den fortissimo från hela orkestern. Det hela mottogs af allmänheten med stormande bifall. — Hr Mayers 2:dra nummer utgjordes af Adagio och Final ur hans första pianokonsert, densamma, med hvilken har lät höra sig på Kgl. teatern; om denna komposition yttrade ref. sig redan då, och tillägger nu endast sin tanka, att den blott kan vinna vid förnyadt åhörande. Att hr Mayer utförde dessa nummer med samma fulländade mästerskap, som man förut beundrade hos honom, anser ref. öfverflödigt att serskildt nämna. Sedan hr Mayer sålunda visat sin förmåga i den solidare stylen, gaf han äfven ett rummer i de moderna virtuosernas — en fantasi af Thalberg. Här måste konsertgifvaren naturligtvis låta sin musikaliska intelligens träda tillbaka, såsom en för tillfället onyttig appendix, men i desto rikare mått utvecklade han sina ressurser i det eleganta spelsättet. Särskildt vilja vi såsom lyckadt anmärka br Mayers delikata sätt att angifva den i mellanstämman liggande och likasom i ett. yrväder af passagersbalft begratma melodien, hvilken eljest vanligen plägar hamras fram; den blef nu bunden och sångbar, utan att derföre mindre bestämdt genomtränga sina förvillande omgifningar, — Af mera intresse voro de båda etyderna al hr Mayers egen komposition, dessa luftiga fantasibilder, hvilka i en genomskinlig klarhet, med sylfidisk lätthet framskymta och försvinna för de förtrollade sinnena. Komposition oeh utförande stodo i det mest harmoniska förhållande till hvarandra, och det bela mottogs med ett bifall, som föranledde konsertgifvaren att gifva ännu en ctyd, af lika intresse som de föregående. ; Bland konsertens öfriga företeelser nämna vi en duett för 2 sopraner af Celli, sjungen af mamsellerna Fredrique och Julie Berwald. De friska och behagliga rösterna i förening med den vårdade ensemblen frambragte en rätt vacker effekt, oaktadt sångerskorna nu syntes behandla nämnde pjes något mindre con amore än nyligen på deras egen konsert. — Ännu ett sångnummer gafs, bestående af Schuberts bekanta Serenad och en romans af Truhbn, dem hr Walin sjöng ej utan känsla och uttryck, ehuru helst den förstnämnda sången ej egentligen passar för hr Walins röst. — De båda särdeles lyckligt valda ouvertyrerna — till Medea af Cherubini och till Fidelio af Beethoven — gingo med ensemble och nyans. Vi hoppas, att br Mayer ännu en gång förnyar ett företag, som synbarligen väckte en så allmän tillfredsställelse, och äro öfvertygade att han äfven då skall finna allt det erkännande, som hans talang så högt gör sig förtjent af. —U— a HANDLINGARNA I DET RYKTBARA MÅLET EMELLAN CARLSTADS HAMNBOLAG OCH UDDEHOLMS BOLAG. Uti detta mål, som sedan några veckor varit så mycket omtaldt i anledning af en i Portföljen linryckt artikel och en mängd kommentarier der