Aftonbladet – 20 december 1845, sida 1

OT ON MESA ROST DV het hos Times ger anledning till den förmodan att han är väl underrättad, och allmänheten ha nu en gång af många skäl fått i sitt huvud, at spanmålslagarne innsn kort komma att afskaffas hvilken föreställning intet beriktigande är i stån att göra om intet. Vi finna i Morning Chronicl en artikel om dessa förhållanden, hvilken är gan ska upplysande, och hekrätar hvad vi förut ytt rat, att spanmålsfrågan nått sin kris, der en bryt ning ej längre kan undvikas, och att denna efte all anledning nu står för dörren. Vi meddel här nedanföre nämnde artikel ur Morning Chro nicle, så lydande: Om någonsin en tidpunkt funnits, som gjor det till en pligt för regeringen, att handla rask och beslutsamt, så är det den närvarande. All handelsföretag förlamas genom den ovisshet, son sväfvar öfver ministrarnes afsigter. Må man ka sta blicken i hvad rigtning som helst, samma fe nomen möter öfverallt. Hvarje slags yrke, son innefattar den ringaste grad af spekulation, ha blifvit äfventyrligt. Spanmålshandlanderne i Mark lane (i London) frukta att köpa och frukta at sälja: spekulanterne på börsen hafva till och met kommit så långt, att de tvifvelaktiza aspektern: på den politiska borisonten sätta dem i förlägen het, och, hvad som är af ännu allvarsammar betydelse är, att fabrikanterne i Lancasbire hyst: så mycket misstroende i afseende på det tillkom mande, att de inskränka sina produktiva opera tioner, på hvilka millioner menniskor bero fö sitt uppehälle. Hela handelsoch fabriksrörelse! hämmas genom tvifvelsmål, dem ett enda ord uttaladt af maktens innehafvare, skulle skingra Visserligen väntar man nästan allmävt, att span måilslagarne ofördröjligen komma att upphäfvas och att detta blir Sir Robert Peels verk. Blanc fem personer, som man träffar, påstå fyra be stämdt, att så kommer att ske. Imedlertid ä deras tro härpå dock icke så fast, att de vå införskrifva utländsk spanmål, eller, stödde på denna förväntan, ingå i någon annan spekulation ÅA andra sidan anser sig äfven den femte, son väl ännu kan hafva sina tvifvelsmål huruvida de! skall kunna lyckas premierministern att lycklig komma förbi ett så skarpt hörn, på intet säl såker, att han ju ej förmår utföra detta konst stycke. Allmänna tänkestetet Jutan alltså i AR vervägande mått åt den åsigten, alt Sir Rober Peels beslut är fattadt, och att han i nästa par lamentssession skall gifva hela skyddstullssystemet dödsstöten. På hvad sätt denna åsigt och må hafva spridt sig bland allmänbeten, så är det 1 anseende till osäkerhetens förderfliga inflytande på alla handelsspekulationer, en oaflåtlig pligt fö hvarje regering alt, såvidt möjligt och så snar! som möjligt, lugna den oro, som uppstått bland allmänheten. Det bjelper icke alt imvända, al publ:ken icke hade bordt låta förleda sig genom blotta uppgifterna i en tidning. Hvarföre dröjde man med att söka vederlägga Times, ända till dess uppgiften der haft tid att blifva allmänt trodd? Och hvarföre har denna dementi åter till det väsentligaste blifvit tillintetgjord på sätt som skett, genom de följande medgifvanderna och förklaringarna i samma tidning, som först framträdde med densamma? Standard känner uppenbarligen med sig, att dess förnekanden helt och hållet misslyckats att tillintetgöra den pafskyvärda digtv, emot hvilken de voro rigtade. Landet anser Times påstående hafva sannolikheten för sig; det tror att denna tidning mojligen kan hafva orätt i bokstafven, men att dess uppgift i det väsentliga är fullkomligt rigtig. Men utan att förneka det inflytande, Times i allmänhet kan utöfva på tänkesältet, kan man alldeles icke antaga, att allmänhetens åsigt ensamt grundar sig på Times autoritet. Det är den inre sannolikheten i denna tidnings uppgift, som gör att folk så fast tror på densamma. Mean känner att det stora verk, som man väntar af sir Robert Peels bänder, måste ske, och att tiden för dess fullberdan är kommen. Alvenledes känner man, alt de grundsatser, enligt hvilka ban genomdref katbolikernes emancipation, icke blott berättiga utan äfven förpligta honom att utföra denna vigtiga åtgärd af kommerci.ll emancipation. Han bar icke ångrat den väg han beträdde 41829; tvertom berömmer han sig af sin handling — — han har flere år derefter förklarat, att om samma fall innu en gång förekomme, så skulle han handla på samma sätt som då. Och detta fall har åter inträffat. Det hjelper icke att tala om de stora Svårigheterna. Ett mäktigt, allmänt kändt behof drifver lagstiftande makten till en förändring al stor och omfattande art. Någon måste göra breche på ställningen sådan den nu är, det har blifvit oundvikligt, och det lider intet tvifvel, att ju sir Robert Peel lättare förmår alt utföra saken än någon annan. Det står i hans makt att spara landet olyckorna af en stor kamp, och dem af bans eget parti, som lida af en bårdnackad förblindelse, följderna af deras förvillelse. Med ett ord, argumenterne 1829 finna sin fullständigaste illämpning på 1846, blott med den anmärkningsvärda skilnaden till förmån för deras användbarwet i sednare fallet, att sir Robert skall finna ett rida allmännare och mera afgjordt understöd bland ngelska folket vid upphäfvandet af handelsretriktionerna, än han fann, då frågan var att beria katholikerne från det förtryck de voro unlerkastade.n Lord Aberdeen och fransyska sändebudet i sondon hafva den 6 dennes undertecknat en delaratian I fill Pe: oo oo In OM MA: sl