versonen, hvarefter vittnet bortgått. Sedan sergeanten Söderberg upplyst, att korpora en JM 44, Anders Petter Fröberg, denna deg vore vå vakt här vid rådhuset, blef, på anhållan af uppyningsmannen Sundström, som ä sin hufvudmans vägnar förklarade, att han för det Skog öfvergångne våld hade för afsigt alt emot Fröberg framställa påtående om ansvar, Fröberg förekallad, dervid han, inderrättad om hvad sålunda emot honom är vordet ingifvet, förmälde, att han meranämnde dag den i:de Oktober om aftonen blifvit af sergeanten Södererg anbefalld att, under dennes frånvaro, hålla tillyn deröfver, att ordning uti vakten handhades, samt wit, korrt efter det Söderberg bortgått, Sandqvist och Bjurling ankommit till vakten medförande Skog, den le uppgifvit sig hafva anhållit å Skeppsbron, under jet han varit sysselsatt att bryta sig in uti ett af der oefintlige marknadsstånd; att sedan Skog af sådan anledning blifvit uti vaktrummet införd, samt Sandqvist och Bjurling ånyo aflägsnat sig för att fortsätta med nattbevakningen, och då, på sätt brukligt vore, visitation skulle anställas på Skog, så hade denne icke allenast vägrat underkasta sig någon undersökning, utan äfven nekat att meddela Fröberg upplysning angående sitt namn och hemvist, hvarvid Fröberg, retad af Skogs tortsiga ord och åtbörder, af öfverilning tilldelat Skog en kindpust, samt derpå fattat uti Skog och börjat undersöka Skogs påhafde kläder, deri påträffats 2 fickur och en dosa af silfver samt 41 riksdaler 5 sk. 4 rst. riksgäldssedlar i penningar, för åtkomsten hvaraf Skög omöjligen kunde förmås göra redo, hvarföre Fröberg då ansett skog hafva samma persedlar och penningar olofligen tillgripit; att Skog sedermera, efter det Söderberg återkommit, och polisuppsyningsmännen Heren och Heimberger, på Söderbergs föranstalitande, sig infunnit, blivit, till de sistnämndes vidare förfogande öfverlemnad; och förnekade Fröberg, att han på annat sätt, än hvad han nu uppgifvit, emot Skog sig förgått, äfvensom att han sett någon af de uti vakten då tillstädesvarande soldater tilldela Skog något slag. Jemte företeende af två så lydaude läkarebeyvis, som upplästes: Qvartersmannen Nils Daniel Skog har, vid i dag skedd besigining, en svag blånad vid högra ögat; — en liten blånad på venstra öra!; — 4 blånader på högra skuldran, 3 på den venstra; — en blånad på hvardera öfverarm samt 2 blånader på venstra klinkan. Dessa skador äro icke farliga och försvinna inom 14 dagars tid fullkomligen. Betygas så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ. Stockholm den 7 Oktober 4845. N. W. af Grubbens., Qvartersmannen Nils Daniel Skog säger sig förliden lördagsafton af den arresterande patrullen öfverfallen och slagen; vid i dag anställd besigtning befanns han hafva fyra större blånader öfver axlarne, tvenne mindre på högra och en på venstraöfverarm, jemte en uppdrifning vid venstra nedre kindbensbå: gen, dessutom synbara strimmor efter slag med kantigt instrument: alla dessa skador synas likväl icke kunna medföra någta skadliga följder. Detta intygas på min embetsed, och ytterligare så sannt mig Gud bjelpe till. lif och själ. Stockholm den 7 Oitober 1845: J. W. Sehman, bataljunsläkare. Anhöll kärandens ombud att vittnet Buhtz måtte tillfrågas, huruvida korporalen Fröberg varit en af dem, som, enligt viitnets uppgift, våldfört sig å Skog, hvarvid Buhtz förklarade, att han med säkerhet igenkände Fröberg, såsom den der vid ifrågavarandetillfälle undersökt Skogs kläder och derunder tilldelat Skog de flesta slagen, samt att vittnet, som äfven erinrade sig att Skogs ena kind synts röd och uppsvälld, vore öfvertygad derom, att de åkommor, hvarom uti de ingifne läkarebetygen förmäldes, voro en följd af den Skog öfvergångna handaverkan; hvarförutan vittnet, på framställning af Fröberg om möjligheten för vittnet att, med den säkerhet, vittnet uppgifvit, igenkänna Fröberg, tillade, att vittnet vore fullkomligen förvissad derom, att något misstag i afscende å personen icke egt rum, emedan vittnet stått helt nära intill Fröberg och åskådat tilldragelsen. Efter det Bubtzs vittnesmål blifvit upprepadt, och af vitlnet erkändt, yrkade Sundström ansvar å korporalen Fröberg för de Skog tillfogade åkommor, samt, jemte det han förbehöll sin hufvudmat rättighet, att en annan rättegångsdag, dertill målet kunde uppskjutas, få uppgifva namnen å de öfrige af stadssoldaterne, som vid samma tillfälle misshandlat Skog, anböll att sergeanten Söderberg samt polisuppsyningsmännen Heimberger och Hern måtte på vittnesed höras, i anledning hvaraf bemälde personer fingo ojäfvade gå vittneseden, derpå de, varnade för mened, hördes samt hvar för sig förklarade att de, på den aflagde eden, togo deras såväl hos öfverståthållareembetet som här vid rätten gjorde uppgifter och afgifne berättelser, dertill de icke hade något ytterligare att tillägga; dock upplyste Herån, att målet angående Skogs häktande blifvit till kämnersrätten, för vidare behandling derstädes, af öfverståthållareembetet öfverlemnadt, samt att detsamma blifvit utsatt alt nästinstundande dag förekomma å kämnersrättens andra afdelning. Till följd af Sundströms här ofvan omnämnde begäran om anstånd med målet, blef detsamma uppskjutet till onsdagen den 42 November klockan 41 f. m., med tillstånd för Sandqvist och Bjuriing att från nämnde förhör uteblifva. Afträdde. Den 12 November. Som icke någon af parterne tillstädeskom, beslöt rätten att uppskjuta målet till onsdagen den 49 s. m. klockan 11 f. m., och att till samma tid från kämnersrättens. andra afdeining infordra upplysning rörande föremålet för den till nämnde afdelning från kg). poliskammaren ankomne remiss angående qvartersmannen Skog. Den 19 November. Sedan parterne tillstädeskommit, och förra rättegångsdagens protokoll blifvit uppläst, förklarade Sundström, att han nu icke kunde bestämdt uppgifva någon mera än Fröberg för att bafva vid ifrågavarande tillfälle uti vakten vid rådstufvan å Skog sig våldfört, men att redan afhörde vittnet Buhtz skulle, der.st tillfälle honöm lemnades att beskäda samtlige de berörde dsg å vakt här vid rädstufvan varande stadssoldater, igenkänna dem af hvilka Skog blifvit misshacdlad. Korporalen Fröberg förmälde, att han icke varseblifvit det någon, förutan han sjelf, vid tillfättet våldfört Skog; och beslöt rätten att uppskjuta mälet till neodsaecen den 06 NAvemher Llackan 44 PF mm AR dat