Döderhultsvik samt, efter det han wvitsordat Skogs uppgift, att denne å Hellströms förande förtyg hit ill staden ankommit, vidare förmälde, att under det 1an omnämnde afton befunnit sig i sällskap med Skog, som tillförene aldrig varit här i staden och vilken Hellström derföre under hans vandringar i and städse ätföljt, hade, under deras hemväg till artyget, Hellström, för att uppfylla ett naturligt beof, gått bakom ett marknadsstånd och sålunda på en korrt stund lemnat Skog ensam på främre sidan if ståndet; hvarvid inträffat, att denne, enligt hvad örut är nämndt, kommit att från uppgifne stället, ler han skulle afvakta Hellströms återkomst, aflägsna ig och af Hellström sålunda förlorats ur sigte, utan utt Hellström derefter kunnat återfinna Skog förr än han sedermera erfarit det denne blifvit i häkte insatt; vitsordande i öfrigt Hellström, att Skog, som hemorten sednast i egenskap af qvartersman arbetat hos ryttmästaren -Hultenheim vid säteriet FreIricsberg, vore välfrejdad, på sätt ock utvisades af det från honom anhållne prestbevis, hvilket befanns vara af följande lydelse: Qvartersmannen Nils Daniel Carlsson Skog, som vistats tidtals under de sednare åren i nedanskrifne församling, är, enligt hit inlemnad attest, född i Tingsås socken den 6:e Seplember 1805, har med godkänd christendomskunskap begått den heliga nattvarden, och har härstädes fört välfrejdad vandel. Hans hustru och barn bo uti Tingsås församling. Detta varder honom, som ämnar söka arbete å annan ort, härmed på begäran, till betyg meddeladt. Mönsterås den 43 September 1843. ÅA. Elfström. P. L. Polisuppsyningsmännen Hern och Heimberger anmärkte i anledning af Skogs ofvan intagne berättelse, att denne, vid det förhör som af dem blifvit med Skog anstäldt, erkänt, det han, vid angifne tillfället, sökt med våld bryta sig in i det omförmälde saluständet i ändamål . att derstädes få nattläger, hvilket erkännande, i förening med öfrige i rapporten omförmälde omständigheter, gifvit Hern och Heimberger anledning i häkte insätta Skog; och som vidare nu icke förekom, beslöt öfverståthållareembetet hänskjuta detta mål till fortsatt behandling vid vederbörlig domstol, Stockholms kämnersrätt, hvarvid öfverståthållareembetet tillika förordnade, att Skog genast borde å fri fot försättas; blifvande nu jemväl de från Skog anhållne, i rapporten upptagne persedlar, två fickur af silfver, en snusdosa af sanmima metall samt en plånbok med deri förvarade tio riksdaler fyratiotvå skillingar riksgäldssedlar i penningar, till hvilket allt Skog betygade sin ärliga åtkomst, till Skog återställde. Vederbörande afträda. År och dagsom förr skrifvit står. Efter befallning Per Ribbing. Efter uppläsandet af ej mindre ofvanintagne protokoll än ock de härstädes sistlidne rättegängsdag i målet förde anteckningar, förklarade hvar för sig Sandqvist, Bjurling, Heimberger, Heren och Sundström, den sistnämnde å sin hufvudmans vägnar, att. de-erkände -rigtigheten af deras berättelser, på sätt desamma blifvit uti öfverståthållareembetets protokoll intagne, med tillägg af polisuppsyningsmanren Heimberger: att, då han ifrågavarande dag, uppå anmodan af sergeanten Söderberg, infunnit sig jemte polisuppsyningsmannen Heråen,. uti högvakten vid rådhuset, Heimberger derstädes förmärkt körporalen JM 14 Anders Petter Fröberg hålla Skog uti rockkragen och såmedelst föra honom in uti en inanför kasernrummet belägen mindre skrubb, och under vägen dit, då Skog, på Fröbergs fråga angående hans namn och lefnadsyrke, ej velat lemna något svar, med sidogeväret, som Fröberg vid tillfället hållit blottadt uti andra handen, hota åt Skog, utan att likväldermed tilldela honom något slag, samt att Heimberger, under hela den tid han varit tillstädes uti vaktrummet, icke förnummit det Skog på något sätt blifvit misshandlad, hvaremot j . Sergeanten Söderberg erinrade; att hans uti rättens omförmäldte protokoll intagne berättelse blifvit i så måtto deri origtigt uppfattad, som han ingalunda, på sätt uti samma protokoll fanns antydt, uppgifvit det Skog blifvit af Sandqvist och Bjurling till honom öfverandtvardad, emedan Söderberg, som ifrågavarande afton på någon: stund aflägsnat sig från vakten och dessförinnan uppdragit ät korporalen Fröberg att, under Söderbergs frånvaro, derstädes hålla tillsyn, först, efter det Sandqvist och Bjurling ankommit med Skog och honom till Fröberg affemnat, samt derpå bortgålt, för att fortsätta med petrulleringen, återvändt, och dervid erhållit underrättelse, det Skog blifvit gripen, hvarefter han förfarit på sätt protokollet innehöll; och tillade Söderberg derjemte det han efter ankomsten till vakten icke förmärkt, alt någon misshandling. vederferits Skog, samt att, då Skog, som hvarken om aftönen den 4 Oktober eller påföljande morgon hat några syhbaira åkommor, för Söderberg icke beklågat sig öfver någon våldsam behandling, Söderberg saknat anledning att! derom anställa undersökning. Då Sandqvist och Bjurling enständigt förnekade, att då vid omberättade tillfället tilldelat. Skog något slag eller i öfrigt emot honom sig förgått uti vaktrummet eller under vägen dit, utan uppgåfvo att de endast fört Skog emellan sig från Skeppsbron, der han blef anhållen, till rådhusvakten, hvarest de aflemnat. honom till korporalen Fröberg, och derpå de genast återvändt till sin vaktgöring, samt sergeanten Söderberg och polisuppsyniogsmännen Heimberger och Heren vitsordade Sandqvists och Bjurlings uppgift, att de vid Söderbergs och polisbetjeningens ankom t till vakten icke voro tillstädes, anhöll Sundström att, till ädagaläggande af det utaf Skog uti stämningsansökningen uppgifne förhållande, att han vid meranämnde tillfälle blifvit misshandlad. Hyrkusken Henric Butz, hyilken nu anmäldes vara uti rättens förmak närvarande, måtte såsom vittne i målet blifva hörd, hvarefter. Butz förekallades, och, enär jäf emot bhonom ej anmäldes eller kunde utrönas, fick aflägga sanningseden, för missbruk hvaraf han erinrades, somt derpå hördes och. berättade: att, under det! vittnet, som hade sitt kontor i hörnet af Riddarhus-! torget och Myntgatan, om aftonen den 4:de innevarande. Oktober klockan efter 40 uppehållit sig ä gatan utanför den flygel af rädhuset, hvarest stadsmilitärens corps de garde är beläget, bade vittnet genom fenstret till väktrummet sett, hurusöm tre man af nämnde militärkorps, af hvilka den enå begegnat sidogeväret blottadt, med slag misshandlade en fjerde person, som, efter hvad vittnet sedermera erfarit, varit qvartersmannen Skog; att viltnet, i anledning af dennes iemmerronp, gålt in i vaktrum.