ASEA 1TV EEE jj v— — Är — — — BOKHANDELS-BULLETIN. Vinterblommor för år 1845—1846. Samlade af G. H. Mellin. Med en planche. Efter vanligheten på de sednare åren, äro utgifvarens egna bidrag de vackraste i samlingen; bland dem alla utmärker sig den lilla novellen, hvilken också intäger nära tre gånger mera plats, än allt det öfriga tillsammans. Novellens namn, Ulla Fersen, tycks bebåda ett förtroende om någonting som :händt den namnkunniga skönheten från Gustaf III:s hof; men fastän läsaren blir sviken i denna gissning, så får han full ersättning derför i ett långt mera romantiskt äfventyr, än som någonsin skulle kunnat träffa en hofdam; det är lika ovanligt till uppränning som utveckling, med krigiska och fredliga uppträden om hvarandra, till lands och till sjöss, och håller uppmärksamheten angenämt spänd från början till slut. Att händelserna gå raskt framåt och äro skildrade med lif och åskådlighet, kan läsaren vänta på förhand, utan farhåga för ett misstag. Den lilla planchen är en nätt utförd litografi, som föreställer äfventyrets hjeltinna i bröstbild, och är som sådan väl lyckad. Om novellförfattaren sjelf hade tagit krajongen, för att i afbild försinnliga den karakter han förut skildrat i berättelsen, så skulle han sannolikt ha tecknat den sköna just sådan, som hon här visar sig. Nordstjernan. Viiterhetsstycken och poemer af Blanche, Nybom, Palmblad... Ridderstad, Tegner, Valerius och Wetterbergh. Jemte deras porträtter och facsimiler. Bland de 48 stycken, hvaraf denna samling består, förekomma 3 poemer af Blanche, 4 af Nybom, 3 af Ridderstad, 4 af Tegner och 3 af Valerius. Till den prosaiska afdelningen ha Blanche, Palmblad, Ridderstad och Wetterbergh (Onkel Adam) lemnat ett bidrag hvardera. Af poesierna tycks Erik XIV.s barn komma att ådraga sig uppmirksamhet, såsom ett profstycke af Blanche, på hans tragiska dramaturgi, och Den längtande skärgårdsflickan af Valerius genom sin naiva folkton. För tidsfördrifven öfver julen skall man likvältroligen finna bäst sörjdt genom ett par af de i obunden stil författade uppsatserna. I Hvad du behagar, ett maskeradskämt återfinner man Ridderstad som politisk siare, ehuru till utseendet såsom berättare af en lefvande och åskådligt framställd händelse; ty dennas motbild torde sökas förgäfves i verkligheten, så väl den förflutna som tillkommande. — Bidragens anordning. efter begynnelsebokstäfverna i författarnes namn har gjort att Nyckeln, en miniaturteckning, af Welterbergh, fått sin plats i slutet af samlingen; men slumpen ordnade den gången så lyckligt, att det bästa blef sparadt till sist. Det är väl ej annat än en hvardagshistoria af enklaste slag — med sin sens moral, såsom allt annat af Onkel Adam — men den skall läsas med interesse vid julbrasan, och måingenstädes torde den föra med sig en julgåfva, som blir dyrbar för hela lifstiden. Med någon vana vid daguerreotyper urskiljer man utan svårighet, att flera bland de med detta års Nordstjerna följande porträtter hafva daguerreotyperade-urbilder att tacka för sin tillkomst: i alseende på porträtterna af Blanche, Nybom, Ridderstad och Wetterbergh tyeke-dotta otvifvelaktigt: Man kan häraf sluta att de äro träffade, men icke smickrade. Vid öfverflyttningen från silfverplåten på stenen har ingen farit vårre, än herr Nybom. Man har haft tillfälle att se hans daguerreotyp, i flera ställningar, bland de på Bazarn härstädes uppsatta profstyckena; alla stodo lång! framför dem bild, som läsaren skulle kunna göra sig af originalet efter den här bifogade. Bland de öfriga tycks bilden af Palmblad mest lyckad och Tegners minst. oossases svets oosstasnoansss ss -— oo m-mTr ANA FP FALLA I TraNTA