Aftonbladet – 19 december 1845, sida 2

tryckte ett starkt missnöje öfver vår uppgift, att han icke, såsom mången förut trodde, hade haft någon egentligt ledande roll i Aftonbladet, något som ej hindrade oss att gifva allt erkännande åt hans stilistiska talang, och att ban då förmente, att Aftonbladet hade kunnat vara något helt annat och uträtta vida mera om det följt bans råd. Det är således tydligt, at, det bästa tillfälle nu yppar sig att bevisa det Aftonbladet haft orätt, och detta tillfälle bör så mycket hellre begagnas, som vi tro att allmänheten ej funnit bevisningen alldeles fullgjord uti br kaptenens egen sednaste tidning Riksdagsbladet, hvars politiska opinioner rörde sig något förmycket i cirkel. Det är också egentligen af denna anledning, som Aftonbladet tagit sig fribeten anbålla att få veta, till hvilken nyans tidningen Dagen bekänner sig i representationsfrågan. Men härtill finnes äfven ett annat skäl. Man vet nemligen, att två af de nuvarande medabetarne hvar för sig bittills varit af mycket olika tankar om denna sak, då hr Lindeberg, eburu han uttryckligen förklarade 1840 års konstitutionsförslag för det bästa (hvilket vi på den tiden citerade ur riksdagsbladet), likväl bestridde dess antagande och ville hafva en sammangjutning af fem stånd; hvaremot hr QCrusenstolpe uti sina sednare skrifter på det amplaste förordat de samfälda valen. Det kan, vid sådant förhållande, omöjligen vara likgiltigt för publiken att få se, på hvad sätt tvenne så betydande mön sammanjemkat sig. Vi hoppas derföre att Dagen finner vår anhållan om upplysning härutinnan vara framställd i dess eget intresse, och att man ej kommer ett steg längre genom försöket att, såsom Dagen i dag gjort, slå af densamma med en kontrafråga hvad Afionbladet tänker; ty härom hafva vi redan yttrat oss både öppet och fullständigt, att vid det förestående utarbetandet af ett representationsförslag å regeringens vägnar det svårligen skall bära sig alt gå längre i jemkning till höger, än hvad det s. k. reformvännernas förslag innefatta. —T