Aftonbladet – 18 december 1845, sida 3

Af trycket har utkommit å 42 B bko: HOFACKERS PREDIKNINGAR för alla Sönoch Högtidsdagar, Ofversatta al Komministern i Adolf Fredr. L. W. LÖHMAN, med företa! at Professorn Doktor A. E. KNÖS, för:ta häftet, Innehållande Predikningar öfver de fyra Advenisöndagarne. — Arbetet utgifves fortfarande i häften, hvart och ett till ofvansagde pris; och kan derå subskriberas bos Herrar Bokhandtare i Stockbolm och landsortorna, samt kos Hrr Konsist.-Notarier inom hvarje Stift och å särskildta listor, hvilka kringsändas inom Kontrakterna. Häftet innehåller uagcfår fyra predikningar, samt utkommer före do Sönoch Högtidsdagar, öfver hvilkas texter predikningarne äro författade. Förf. till företalet yttrar cm denna predikosamling: — aCoristlig är den predikant, hvars onda syfiemål är ati vara Christi tjenare till all göra själar saliga (die Sesten sel:g zu machen, såsom Herder brukado säga). för alt vinna detta, må han framför al!t söka att inleda och band leda till Guds eget Ord, til Bibolordet. Omätligt högt öfver hvarje predikan eler predikesamliag, vore den ock i sitt slag den förträfligaste, står denna al!a böckers bok. Ty i den taar sjoifver Herren. I ingom androm är salighet (Ap. G. 4: 12.). Allt annat tal är endels, men der finnes det som fullkomligt är. Ilonom bör växa till. och mig bör förminskas (Joh. 3: 50.) är derföre hvarje chr.silig predikan:s innersta tanka och bönesuck., Ludvig Hofackers predikningar översättas och utgifvas i den öfvertygelse, att de äro sannt christ!iga. Härom viltnar Författarens yttrande i företalet till det första lilla häfte af predikningar ban under siv lifstid lät af trycket utkomma: Att än här än der frambära en liten sten till Zions uppbyggande och det så snart som möjligt, emedan en tid kommer, då ingen kan verka, — det är hela min afsigt. Om denna lilla sten duger till något, det kan egentligen endast Byggmästaren rätt bedöma. — Eno billig läsare skal! finna, att öfverallt är den bidliska sanningen för mig hufvudsak. Dock, fastän jag genom Guäs nåd är säker på min tro, gör jag-alldeles inga anspråk på ofelbarbet. Guds ord allena är ofelbart. Jag skulle ock icke vi.ja gifva anstöt åt någon, el:er påtränga någon min öfvertygelse, Jagsvill äfven icke gifva något nytt, utan den gamla sanningen, — Alt jag icke söker en talares rykte, visar ed flyktig blick i dessa predikningar. Min önskan är att göra något till befordrande af min Frälsares rike, hvi!ken har utur otrons