Aftonbladet – 17 december 1845, sida 2

omslag. RR — Tidningen Pagen her, såsom man väl kunde vänta, icke hunnit blifva ett par dagar gammal, förr än den måste ge sig i strid med Aftonbladet — den väntan blef det unga blod till sluts för lång,. Anledningen härtill är hemtad dels deraf, att vi fästade Dagens uppmärksamhet på den nytta det skulle medföra om dess redaktion ville prononsera sig i representationsfrågan, dels ock deraf, att Aftonbladet i måndags, på grund af en artikel i Dagen, angående artiklarne i Portföljen om herr statsrådet Wern, hvarom åtskilliga spalter redan stått i Dagen, yttrade den tankan, att Dagen icke alls synes tycka om att statsrådet W. bryr sig det minsta om Uddeholms bolegs angelägenheter. Sedan nemligen först ett långt preludium förekommit i går-Dagen om de liberala som göra frontförändringar, till jemnförelse med andra som blifva sina grundsatser trogna, med mycket mera, hvilket preludium hade ett förunderligt tycke med vissa artiklar i salig Riksdagsbladet, och tydligen ägde det högre förståndet till författare, så påstår samma förstånd i dag, att Dagen icke sagt ett ord för att ådagalägga sitt tycke eller icke tycke i detta fall. Den förmenar deremot: alt artikeln allsicke var riktad mot herr Wern, men att dess afsigt var att visa, huru ett par tidningar, genom sin onödiga och okloka inblandning i frågan, (det hade natur -: ligtvis varit bättre om portfölj-artikeln fått stå ovidrörd och åstadkomma den verkan den möjligen kunde) vintrasslat saken och skämt bort sin klients sak, så vidt den möjligen kunde bortnskämmas. (Märk detta sista uttryck, läsare!); att det var dessa tidningars beställsamhet (men icke portfölj-artikeln?) som bidragit till att det menliga eller obehagliga, som möjligen kunde uppkomma för br Wern; och att artikeln följaktligen närmast rörde besagde .tidningar. — Vi hoppas att hafva genom citerande af dessa uttryck gifvit Dagen fair play, och öfverlemna det öfriga åt publikens tycke. Men det interessantaste af detta lilla polemiska skådespel består egentligen i det följande, deri Dagen förmenar, att det utgör en taktik hos Aftonbladet att, när det vill undvika ett kinkigt svar, i stället ropa åt sina motståndare: hvad tänker ni om det nya representationsförslaget? hvilket förfarande vidare förliknas med samtalet mellan en rådman från Upsala och en rådman från Westerås i br Blanches komedi: Stockholm, Upsala och Westerås; och slutligen, då Aftonbladet söges tagit den ene af desse rådmän till mönster, vill Dagen å sin sida följa den andre rådmannens exempel och frågar: hvad Aftonbladet tänker om den nya uniformsreformen, och framför allt om qvintessensen deraf, pickelhufvornas säkerhetsventiler? (härmed lär menas det lufthål, som går igenom den spetsiga messingsknappen i dessa hufvudbonader, för att vid varm väderlek ej stänga hufvudets utdunstning, och hvilket lär blifvit både i Preussen cch Frankrike vidtaget, på grund af läkares tillstyrkan.) Ehuru vidlyftiga och kinkiga förfrågningar, som bär äro framställda till Aftonbladet, skole vi likväl söka att ganska loyalt besvara dem. För det första ha vi nemligen icke förr än nu vetat, att vi borde bestämdt betrakta redaktionen af Dagen såsom våra motståndare; det kan derföre vara godt att vi få lära känna det. För det andra kunna vi, sedan Dagens egna ord här ofvan blifvit citerade till förklaring af dess mening, icke undgå att fortfara med den tankan, att det vore i hög grad nyttigt att få veta hvad Dagen tänker i de stora praktiska reformfrågorna, och framför allt i representationsfrågan, emedan vi anse det icke vara nog, att nu, då dessa frågor stå för dörren, draga upp och vefva på de gamla, om också stundom väl komponerade, melodierna i Stockholmspostens positif, hvilket ändå icke leder till det positiva. Hvad för det tredje beträffar exemplet af det åberopade samtalet mellan rådmannen i Upsala och rådmannen i Westerås, så tro vi visserligen, för att få säga vår innersta tanka, att det högre förståndet eller kaptenen, har tillräckliga egenskaper för att sjelf lämpligast kunna föreställa båda dessa rådmän. Men då imedlertid en fråga blifvit framställd till öss i den ena rådmannens namn om den nya uniformsreformen och pickelhufvorna, så skole vi ganska loyalt gå till mötes och svara, att vi tro dessa hufvudbo— Jan wanna wida hättra än de oamla tschaknerna: