reppar, Svart, I. 192 d 14 Pi .Pieil AOrDtnyg 6!V, å 7 d:o. Tenn f. 55 d:o. Arrak osäljbar; 4:a qvalitet f. 36 å 40 pr legger. Skepp för curopeiska hamnar söktes för 4: 10 sh. pr ton. Singapore den 6 Oktober 1845. C. F. Liljewalch. ÖFVER POTATES-FARSOTENS ORSAKER, AF PROFESSOR E. FRIES. Den snillrike naturforskaren proessor Fries har vid vetenskapssocietetens sammanträde i Upsala den 45 November uppläst en afhandling i detta ämne, hvilken väl redan är tryckt. såväl i en serskild brochyr som uti tidskriften: för landtmanna och kommunalekonomien, 4:e häftet för detta år. Men då denna lärorika afbandling skall i hög grad intressera hvarje land:man, ja, hvar och en som äger ett potatesland, och bör blifva af stor nytta såsom ewt råd för potatesens bebandling, att hindra farsotens fortsättnins samt framställvisgssättet är, såsom i alla hr professor Friess skrifter, klart och lättfattligt, så hafve vi, med författarens til:stånd, ansett den böra komma till en större allmänhets kännedom, och meddela den derföre här nedan: Landtbrukets vigtigaste fråga för dagen är onekligen den farsot, som i åtskilliga länder flera år å rad angripit potatesväxten och med ökad framfart hotar beröfva oss denna ädia jordfrukt, Qquibus nil majus meliusve fata terris donavereren, som en berömd författare yttrat. Innevarande år har denna farsot äfven visat sig i Norden, icke blott i de sydliga oc vestliga provinserna, utan äfven flerestädes i Upland, likväl ännu endast i sitt första stadium eller waAder en lindrigare form än den sjukdomen antagit i Rhenländerna, Belgien, England 0. s. v., hvarest den flera föregående år visat sig, men innevarande stegrats till den grad, att den hastigt förstört hela skörden. I den mån sjukdomen stiger i inten? sitet, blir den destruktiva processen häftigare, att alla af densamma angripna potäter skyndsamt övergå till förruttnelse. Man må icke af benämningen farsot sluta, att det onda lika lätt saf sig sjellt försvinner, som det oförmodadt kommer; ty besinnar man, att i potatisfarsoten just det organ angripes, som är vanliga medlet för artens fortplantning, och att all erfarenhet b-vittnar, att ett sjukligt anlag i multiplikatio.sorganerne under följande generationer öfvergår till alimän degeneration, så får frågan en v:gtigare beiydelse för framtiden. Skulle ej försigtighetsmåtlt v:dtagas och synnerligen gynnande omständigheter, som motverka det ondas vidare utbildmhg, inträffa, så slår oss samma olycka före som nu hemsöker mediersta Europas fruktbaraste länder — och derföre ligger mindre vigt på att fiana botemedel för den innevarande. år skadade skörden, än:att uppsöka sjukdomens närmare och fjermare orsåker och antyda de försigtighetsmått, som böra iaktagas, att den ej må följande-år utbryta med större häftighet. Sjukdomens yltre karakterer äro tillräckligen kända, att vi vid dessa icke ämna länge uppebålla oss, utan endast antyda några öfversedda förhållandeh, som kunna leda oss till det ondas verkliga källa. I sjukdomens första stadium bibehåller potatesen ett temligen friskt utseende, blott på ytan visa sig (större eller mindre) mörkare fläckar, hvarjemte köttet kännes fastare, i brottet nästan glänsande (friska potäter äro sönderbrutna opaka) och ovanligt saftigt, så att en valtenaktig vätska utflyter eller, som: man vanligen säger, massan gråter. Ehuru af anpan orsak härledd, likna de på detta sätt abnorma rotknölarne ett af köld inflammeradt organ. De missfärgade fläckarne intränga i köttet, antaga mer eller mindre hastigt svart färg (rotkhölarne angripas af en art kallbrand), och när detta stadium uppnått sin höjd, följer omedelbart en hastig förruttnelse, -hvarunder den redan i förra stadium märkbara lukten stegras tillsen olidelig stank. Det är denna lukt, som skiljer de af inre sjukdom förruttnande potäfer från de som af yttre orsik, såsom köld, öfvergå till förruttnelse. Mig förekommer denna lukt icke olik den af svafvelbundet vätgas, närmast öfverensstämmande med den af ruttnande hvitkålshufvuden eller i allmänhet i putrid upplösning varande Cruciferer (kålväxter): Den för nämnde växtfamilj egendomliga, karäkteristiska lukten härleder sig, som bekauat är, af deras rika qväfvehalt i förening med svafvel, hvilket lemnar 0ss en anvisning alt söka sjukdomens närmaste orsak i ett onaturligt öfverskott af dessa ämuen, och hvilket sammanbundet med flera likartade fakta — hvarom mera nödanföre — vinner. ed ännu högre grad af sannolikhet. Ty värr! sakna vi här någon!kemisk analys, som borde kunna lemna full visshet, i fal ej analysen af organiska ämnen i allmänHet vore ganska -otillförlitlig i afseende på beståndsdelarnes helt skilda förhållanden i den lefvande organismen, då nemligen af dessa under kemisk behandling uppstå helt nya, efter den oorganiska naturens lagar bildade föreningar. Lika-osäkra äre mikroskopiska undersökningar, då derumder blott upptäckas formella, ej qualitativa olikheter. Men innan vi ingå i en speciell undersökning af sjukdomens både närmare och fjetmare orsaker, är det nödvändigt att söka undanrödja de fördomar, som i detta afscende redan allmänt-gjort sig gällande. Sådan är den, äfveh af flera vetenskapsmän byllade åsigten, att potatessjukdomen; och i allmänlet större farsoter, skulle uppkomma af små parasitsvampar och sedan genom dessas fröstoft sprida sig, samt således vara smittosam. Man vinner väl derigenöni en enkel materiel! förklaring; men utom det oss synes det vara lifta AREA ne Re JT LER 1 RTL I RR