Aftonbladet – 15 december 1845, sida 1

REVY AF TIDNINGARNA. Den nya tidningen Dagen arbetar flitigt på det ämne, hvartill Portföl en gifvit uppslag, angående herr statsrådet Wern, och tycker alls icke om, att hr statsrådet skall få bry sig det minsta om Uddeholms bolags angelägenheter, fastän han är stor delegare deri. Dagen jemför nemligen detta förhållande med det, om framl. statsrådet Schwan skulle fortfarit att vara ak:if medlem a elt bandelshus på Stockholms börs!! Minne likväl icke egentliga meningen är att hr Wern icke borde befatta sig med konungens konselj? I Dagen för i dag är en atikel på fem spalter om detta ämne. Bland annvat förekommer deri den originella satsen, hemtad ur Minerva, att det på en statsrådsplats icke är nog att vara skyldig till något orent förfarande, man får icke en gång halva varit anklagad derför, och Czesars exempel citeras, som skiljde sig vid sin hustru, den man beskyllt för äktenskapsbrott, emedan Czsars maka borde vara fri ej blott för brottet, utan äfven för misstankan. Utvägen är, som man ser, beqväm, det behöfdes blott att hvilken infami som helst emot en man på förtroendeplats framkastades i Söndagsbladet, Portföljen eller den Korrektionelle, för att denne skulle vara Obligerad att afgå, ehuru lögnen plova gendrifven. ? — Dagen för i dag klagar äfven i sa artikel deröfver, att ständerna sista bången vore mör månader tillsamman, utan att Bågon reform värd detta namn af regeringen föreslogs. På det nu detta olyckliga förhållande icke längre må fort fara, vore det högst interessant om Dagen täcktes utförligt framlägga bvilken åsigt den tillhör i representationsfrågan. Det skall nemligen blifva interessant att se, huruvida de tre ledande anlarna, det mogna vettets, den Pröfvade erfarenheten och det högre förståndet inom Dagen ill en början äro ense sinsemellan i detta häneende. — Söndagsbladet, som numera läre ufvudsakligen af den Konstitutionelles edaktör, tutar väldigt för de n lelios och Dagen. Man får se, essa finna sig fågnade af en såda ation. — Götheborgs Handelstidning påstår, att den ya tidningen Medborgaren i Götheborg kallas refve Löwenhjelms tidning, och att dess Red nvändt polisbetjenter för att värfva prenumeranr, hvilket sednare Polismästaren dock förbjudit eSse att åtaga sig, när det kommit till hans kunap. Om detta är sannt, så torde Altonbladets nskan att få veta, hvad Medborgaren tänkte om åra särskilda reformfrågor, icke varit så öfverödig, ehuru den på sin tid så illa upptogs. r skrifvas nuvarande ya tidningarne huru mycket n rekommen