Aftonbladet – 13 december 1845, sida 2

nunom verkställde trasseriDpgat ICKe DiINlylt Kreditcraa förr än 3:ne dagar efter det vexelsluten skett, samt renta å penningarne icke eller för honom till gode beräknats, likväl icke finnes hafva ifrågasatt vexlarnes bortslutanåe i annan ordning än på sätt som skett, eller således föreskrifvit B. W. några af dem i berörde afseende öfverskridne vilkor; ty och då B. W. så mycket mindre kunde läggas till last att hafva på god tro inlåtit sig med Morsing i sak, deruti de å L:s vägnar handlat, som de icke eller måtte anses hafva annorlunda desuti förfarit, än om de ifrågasatte vexlarne blifvit för B. x W:s egen räkning försålde, samt icke eller visadt vore, att B. W. njutit eller öfverenskommit med L. om särskild vedergällning för det, att de förre skul!e stånda det äfventyr, som med ifrågavarande handels afslutande eller omtvistade penninpgevärdets utlemnandetill Morsing för deras hufvudmans räkning varit förenadt, helst de poster, hvilka uti räkenskaperne parterne emellan må vara L. påförde, dels med ; ptocents provision och courtage, dels under namn af porto och stämpel ieke voro att betrakta annorlunda än såsom sådan skälig arfvod-slön samt vadergällning för hafd kostnad, som till följd af 5 Si418 kap. H. B. syssloman särskildt tillkommer; pröfvade kämnersrätten, jemlikt 4 och 6 SS samma kapitel, B. 8 W. ej kunna åläggas hålla L. skadeslös för den brist, som uti liqvid för de af dem den 41 Sept. 4840 för den sistnämndes räkning försålde vexelbref uppstått; hvadan, med underkännande af L:s påstående, om deras skyldighet att förlusten deraf 23,228 rår 43 sk. sjelfve vidkännas, den af B. W. väckte klandertalan sålunda gillades, att från beloppet af den utaf L. dem tillställde räkning af d. 30 Jan. 4841 å 26.057 rdr 24 sk. i kapital samt 558 rdr 6 sk. 6 T. i renta, borde afgå nämnde renta och den summa, hvarå den blifvit beräknad, eller omtvistade 23.228 rdr 43 sk. rgs. — Och blef rättegångskostnaden parterne emellan qvittad. Denna dom blef, efter erlagdt vad af hr Löthman och fullföljd skriftvexling, af rådhusrälten genom dom d. 47 Dec. 4842 fastställd och rättegångskostnaden parterna emellan qvittad. Hofrättens, den 43 Februari 4844 gifna dom öfver parternes, uti stämning och genstämning väckta, stridiga påståenden, var i sammandrag af följande innehåll: Emedan grosshandelsbolaget B. W. icke af konsuln L. begärt eller emottazit särskilda föreskrifter för sitt förfarande vid utlemnande af de vexelbref; hvilka bolaget, i egenskap af hans ombudsman, tid efter annan försålt, och bolaget alitså 1 hvarje sådant fall otvifvelaktigt varit förbundet att handla i noggrann öfverensstämmelse med de särskilda för handel med vexlar utfärdade författningar, för bevarande af hufvudmännens säkerhet, samt i detta afseende förekommer, att, enligt 3 art. 4 8 af kongl. vexelstadgan d. 24 Jan. 4748, vexelbref bör af vexeltagaren straxt betalas och, enligt 8 kongl. stadgan om vissa delar af vexelhandeln d. 42 Juni 1816, på vexelgilfvare eller vexelförsäljare beror, om han, i händelse vexeltagare vid afhemtning af vexelbrefvet ej har penningar med sig, vill detsamma aflemna eller icke, hvilka lagbud ej kunna till sin verkan förringas genom de uti samma författningar befintlige, uti kämnersrättens dom åberopade föreskrifter om hvad den, som vexelbref utan erbållen betalning utlemnar, har för vexelrättens bibehållande att iakttaga m. m.å ty, och som al förenämnde stadganden klart är, att vexelgilfvare eller vexelförsäljare, som utan betalning eller säkerhet på god tro vexelbrefvet till köparen utlemnar, måtte anses ikläda sig de äfventyr, som af det otvungna utlemnandet blifva en följd, desto heldre som det af handelsbolaget B. W., till stöd för dess klandrade åtgärd, åberopade allmänna stadgande, 48 kapitlet 6 handelsbalken, angående ombudsmans ansvarighet för hvad han af hufvudmans gods och varor utborgat, lika litet Kan uti förevarande fråga, hvarom särskilde föreskrifter varit i lag att tillgå, anses hafva medfört behörighet för bemälde bandelsbolag att, utan I:s tillåtelse eller fullmakt, vexelbrefven på bans äfventyr utan betalning utlemna, som bolaget, med åberopande af sistnämnde lagrum, skulle hafva kunnat freda sig för ansvarighet för af hans medel utan särskild tillåtelse utlemnade penningeförsträckningar; alltså, och enär den konsuln L:s skrifvelse, hvarigenom ifrågavarande vexelförsäljning åt bolaget uppdrogs, utvisar, det någon särdeles skyndsamhet icke äskades, samt den af bolaget anmärkta omständighet, att L. genom de till honom förut afsände räkningar erfarit, att vexlarne af bolaget plägade utlemnas några dagar förr, än betalningen derför blifvit erlagd och honom i räkningarne tillgodoförd, utan att IL. ett sådant förfarande förbjudit, icke på bedömandet af förevarande tvist inverkar, då ej uppgilvet eller visadt är, att dessförinnan honom är vordet tillkännagifvet, att bolaget, som dylika åtgärder utan hans fulimakt eller medgifvande sig tillåtit,. velat undandraga sig ansvarighet för de förluster, som sålunda kunde af bolagets förtroende till vexeltagarens vederhäftighet vå!las; pröfvade hof-rätten rättvist att, med upphäfvande af underrätternes motvädjade domar, samt bifall till det utaf konsuln I. i saken väckta genkäromål, honom från grosshandelsbolaget B. W:s instämde anspråk befria. Denna hofrättens dom öfverlemnade, efter er