oppositionen endast att fortfarande hålla det kung liga kansliet på denna punkt, så har den i sjelfv verket spelet vunnet en gång för alla. Fedrelandet bar leranat en serie artiklar rö rande associationsfribeten och det konzl. kansli reskriptet, hvilka på ett högst förtjenstfullt sät upplysa och kommentera alit hvad til! saken hö rer. Derjemte bar Folkebladet innehillit et par förtröflliga uppsatser af Monrads penna rö rande samma ämne; i en af dessa, öfverskrifver Kan en regering öfverträda lagarna? har för gått böga vederbörande nästan så långt injå Lf vet, det är tänkligt att göra, ban yttvar till ocl med helt öppet, att regeringen genom det ifråga varande reskriptet beträdt revolutonens bana oc sjelf må ansvara för följderna deraf. Det är ick det minst märkliga, att man å högsta ort låti alla dessa tidningsartiklar ostraffadt passera, oc det torde icke behöfvas rågot vidare bevis Pp huru illa bekyttade de höga fäderna till reskrip tet äro öfver sitt verk; de tycka förmodligen at de ha nog af en sådan advokatyr, som Örsted i Kollegialtidningen. Under tiden roa sig de ädla kansliberrarne met diverse smålustigheter af, såsom de utan tvifve förmena, mindre halsbrytande beskaffenhet, så dana som ett-par aktioner mot några provins blad, en annan mot Flyveposten; för medde landet af ett i hela byn gängse och för öfrigt yt terst oskyldigt, rykte, som förmodats hafva afse ende på en son till engelska ministern härstädes en tredje mot Fzedrelandet, för en från norsl tidning lånad korre:pondens, dervid redaktioner uttryckligen på förhand afgifvit sin reservation, er fjerde mot herr Barfod för en sång, som va