Aftonbladet – 13 december 1845, sida 1

möjligtvis om tio, tjugo, femtio år hörefter bl rent rasande och vild, och då är alltid godt at ha grimman ti!l bands. Vi lefva ju i så osäkra tider! det är en oro, som så lätt smittar, bland samhällets alla underordnade klasser! och sedan dessa otaliga folkförförare, dessa demagoger, dessa Graccher!..... Korlligep! herr geheime-stalsministern hade uppenbaerligen för sin person gjort långt bättre i att icke inlåta sig i denna srid. Man har, äfven bland skaran af hans gamla beundrare, från denna stund förlorat förtroendet till bans juridiska auktoritet, heldst man sett honom vid detta tillfalle, han som ljest alltd plågat tala som ett afgörande orskel, behöfva låna stöd af några lösa yttranden utaf ett par hillills skäligen obskura talare inom Ständerförsamlingen. Det är för öfrigt ett nytt och märkvärdigt exempel på burusom älven i stater utan konstitution en vaksam, konseqvent och talangfull tidningspress förr eller sednare förmår tvinga innebafvarne af högsta makten in på konstiut:onalitetens kampplats, emedan herrar ministrar icke längre våga ställa majestätets person framför sig, så fort den allmänna opinionen vuxit till en viss grad af beståmdhet och energi. Den danska regeringen kan visserligen, som man daghgen ser, ännu företaga sig mycket despotiskt, absolutistiskt, men det är redan något att. den likväl anser sig efteråt behöfva försvara dessa sina handlingar i skrift i stället för att, som förr, innesluta sig inom den högsta viljans tysta och oåtkomliga helighet. Ministeren, som de jure eger att handla utan alla konstitutionella band, underordnar sig dermed på sätt och vis de facto konstitutionalitetens fordringar, och förmår nu