Aftonbladet – 12 december 1845, sida 2

— j pv Hj mm I Bästa Thornton!, svarade Styndall med ett omärkligt leende; du tycks mig något egoistisk, ty du kan väl ej begära, att en flicka, som du utan skäl ö:vergaf vid foten af altaret, skall för din skull begifva sig i kloster. Det är ju tio månader nu sen dess, och då kan jag icke finna något opassande i detta hennes steg. Hon har ju icke haft tid att på minsta sätt lära känna denna mannens karakter! mumlade Thornton. Hon har kanske kommit till den öfvertygelsen, att man aldrig lär att känna hvarandra före giftermålet, om man också varit bekanta flera år förut, svarade lord Styndall. Thornton var förtretad och teg, men tänkte desto mer. Det romantiska Baden, hans väns gästfria hus, allt blef honom på en gång förhatligt, till och med hans väns närvaro blef honom besvärlig, och utan några förberedelser sade han farväl till den vänskapliga lord Styndall, och reste så fort som ett bref till London. Hans första blick, då han for genom Parkstreet, föll på m:r Walthers hus; klockan var elfva på förmiddagen: han satt dold i ett hörn af sin kabriolett. Framför m:r Walthers hus stannade flera vagnar: han såg ett ungt fruntimmer i hvit klädning, med krans och slöja, stiga in vid en ung I mans hand, — det måste vara Betty. I Han skyndade hem till sig, och hann knappast -Ibyta om reskläder, förrän han for till sir BenjaI min Harford, och fick af honom till sin stora öfI verraskning veta, att icke Betty Walther, utan t hennes syster Jenny, hade i dag blifvit vigd med len ung och ansedd läkare. ;! Nästa söndag gick m:r Thornton i den kyrka som Betty vanligen brukade besöka. Hon val -Ider, ännu lika älskvärd och behaglig som förr ij men något blekare och allvarsammare, hvilke i lm:r Thornton förklarade till sin fördel. Då hor lemnade kyrkan, sökte han att få möta henne iloch helsade vördnadsfullt; hon besvarade han: : I helsning rodnande, men utan att se på honom -Thorntons hjerta klappade våldsamt. Några dagar efter detta möte gick Thorntor