UU — — -r obmmpnnnhmm—— Ack svarade Thornton, i det han hastigt for ned handen öfver pannan, vicke alla är en sådan ycka beskärd som dig, min bästa Styndall. Dess-!. tom passar ingen så litet till en äkta man som ag, och för min framtids skull besvär Jag dig, tt med handen på hjertat uppriktigt tillstå för nig, om du aldrig haft något ögonblick, då du nskat dig att vara helt och hållet obereende och ri?) Hurub utropade lord Styndall bäftigt, njag kulle icke önska att mina små barn existerade? ag skulle ett enda ögonblick icke vilja ega hvad . om utgör min lefnads lycka? Ingen på jorden ir mera öfvergifven, melankolisk och olycklig än n ungkarl. Ett ogift fruntimmer känner sig allrig så ensam som en man, ty hon har tillfälle tt som uppfostrarinna eller vårdarinna uppfylla in qvinnliga bestämmelse, och med ett sinne, som äster sig äfven vid småsaker, älskar hon alltid någonting; men deremot en man, som intet har att beskydda, intet att älska, och icke älskas af någon, han är ensam i ordets fulla bemärkelse. Thornton teg. Han kände icke fullkomligt hela sanningen som låg i lord Styndalls ord, men dock nog deraf, för att försjunka i dystra tankar; han ångrade sig några ögonblick att hafva öfvergifvit miss Walther, men alltid återkommo dessa ord: tvång och måste, som tungt lade sig på hans hjerta. Oaktädt dessa känslor, uppväcktes hos honom en liflig önskan att få veta något om Betty, och ännu samma dag skref han till sin vän, sir Benjamin, med begäran att få någon underrättelse om henne. Sir Benjamin svarade snart: att familjen Walther ännu befann sig i Skottland, att en af döttrarne skulle snart gifta sig, men om det var Betty eller hennes yngre syster, visste han icke. Betty gifta sig! denna tanke for som en blixtstråle genom m:r Thorntons själ, han erfor en bitter känsla, som han ännu aldrig hade rönt i sitt lif. Nå, Styndally frågade han; gjorde jag orätt i att öfvergifva denna flicka, som så snart kunde förgäta mig och, trolös sin förra kärlek, nu förbinda sig med en annan?p