Aftonbladet – 11 december 1845, sida 3

i hvart hvarf mer och mer nalkas hvirfvelns slukande midt, tills det brusande elementet rycker dem ned, för att åter sända dem upp i hvirfvelns yttersta ring, I der de börja ett nytt kretslopp. Anblicken af menniskolik i en sådan belägenhet har någonting rysligt. I trots af alla försök att fiska dem upp, qvarhåller den mörkblå hvirfvelvågen sitt byte, tills det ändtligen försvinner för sista gången, sannolikt för att på flodens botten föras bort til Ontariosjöns. — EN CIRKUS BEGRAFVEN. När det säges att en cirkus blifvit hegrafven, tänker man straxt på Vesuvius med sin lava och sitt askregn, men till bevis att ändock något nytt sker under solen har händelsen i Frankrike nyligen fogat så, att en cirkus begrafves under ett helt annat ämne än aska och lava. I Laval gaf nyligen en fru Gallien en representation i konstridning, på en stor cirkus, öfvertäckt af ett gigantiskt tält. Det regnade starkt. Just som hela sällskapet svängt upp i en stor kadrilj och åskådarena sutto försänkta i den djupaste förgapning, nedstörtade hela tältet oeh slöt sig, tungt Toch vått som det var, tätt efter åskådarnes och konstI ridarnes kroppar, som manteln kring Herculis lemJ mar. Kadriljen på cirkus liksom förstenades i den position, den vid fallet innehade, och-det drog länge om innan någon fick det infallet att detta nya HerJculanum borde afkasta sitt täcke. Hvad roligt derunder passerade, låter icke beskrifva sig, så mycket mindre, som det skedde beslöjadt, men sedan alla blifvit framhafda i dagen, fann man inga värre, synliga följder än nägra skråmor och nägra refvor och oordningar på toaletten. En svårare följd inträffade likväl dagen derefter, då ett sjukligt fruntimmer afled af den förskräckelse, tältets nedstörtande hos henne injagat. — EN BREFDUFVA. Mot medlet af förra månaden nedslog en dufva på seglet af en fiskares fartyg, som befann sig i sjön, 6 mil norr om Dieppe. Hon var så utmattad att vinden förde henne från sin plats, så att hon kom i vattnet, men hon grep sig ånyo an och kom upp och satte sig på fartygets däck, der hon utan svärighet lät taga sig. Vid henInes ben funnos bundna tre handskrifna exemplar af börslistan för föregående dagen, den 42 November, i Paris, och denna lista innehöll en förteckning på engelska öfver teckningar för ännu icke sanktionerade jernvägsförslag; under en af vingarne fann man en lapp, hvarpå stod tecknadt Mm 25. Det var tydligt att denna dufva blifvit sänd af någon Engelsman i Paris till hans korrespondent i London. — OLYCKSHÄNDELSE PÅ S:T BERNHARD. Den 42 November störtade en ofantlig snölavin från stora S:t Bernhards-berget i Schweitz, och begrof i fallet en prest och trenne arbetskarlar, hvilka voro sysselsatte med uppsättandet af de vägvisare, som anbringas före vintrens början. Ännu andra dagen om aftonen hade man ej återfunnit de döda kropparne. — I trakten af Montpellier anställde den 8 Nov. en vattenpelare stor förödelse. Den drefs afen häftig sydostvind, gick fram med ett förfärligt buller, och man såg den alltjemnt skicka från sig gnistor. En mängd oliv-, mulbärsoch andra träd rycktes upp med rötterna, och taken på husen aflyftades nästan ällmänt. Samma meteor har sträckt sina härjningar öfver flere kommuner i departementet Gard. — ETT JERNVÄGS-ÄFVENTYR. För kort tid sedan bemärkte en resande, då han steg ur vagnen på Glasgower-jernvägens bangård i Edinburg, att han förlorat sin portfölj med inneliggande 900 L sterling. Han vänder sig till de kringstående och erfar att en man, den han hållit för sin betjent emedan han stigit ur vagnen genast efter honom sjelf; vore. afrest med nyss afgångna vagntrain. Den resande fattar) misstankar och begär att man genast måtte upphetta en lokomotif för att inhemta tjufven. Man ställer en extra-train till hans förfogande. Vagnen går af, genomflyger halfva stationen med stormens hastighet och upptäcker snart det afgångna tåget. Machinisten låter pipan ljuda, det förra tåget viker. ur vägen, extratåget ilar förbi och ankommer först till stationens gård. Här bemäktigar man sig snart den misstänkte, som ankommer med nästa train, och i hans ficka finner man verkligen den saknade portföljen, Full af glädje, erbjuder egaren machinisten en belöning, som likväl afslås. Nu öfverlemnar den resande ät direktionen 400 , med begäran att dermed betäcka extratåget och lemna machinisten belöning. Men direktören återställer de 400 sterling, med förklaring, att man icke tog emot någon ersättning och att machinisten skulle bli belönad af direktionen sjelf. — LORD RossE. Såsom man försäkrar har lord Rosse med sitt jetteteleskop gjort underbara upptäckter i månen. Det synes fullkomligen förändra denna himmelskropps topögrafi och lärer bekräfta Hevelii observation på denna himmelskropp, som man likväl hittills hållit för en dröm. Denne berömde astronom från 47:de århundradet ville nemligen i midten af månen och i riktningen af dess meredian hafva funnit en bred och djup inskärning, så att man kunde se solen derigenom. Detta factum skall, såsom man försäkrar, genom observationer med Rosses teleskop blifvit satt utom allt tvifvel. — EN BOXNINGSKAMP ägde nyligen rum emellan två arbetare vid nordöstra jernbanan i England, vid namn Woodley och Mauning. Priset var en sovereign (omkring 42 rdr bko). Efter nästan en halftimmas strid, hvarvid 492 till 44 hvarf gjordes — stridsdomrarne stodo med uren i händerna — nedstörtade Woodley, som varit utmanaren. Han var död. Mauning fick priset och gick sin väg. En coroners-jury sammanträdde och beslutade att liket skulle öppnas. Man fann att den döde hade en hjertsjukdom, men ingen dödlig kroppsskada. Juryn afgaf derpå följande utslag: John Woodley dog naturlig död af bjertsjukdom, påskyndad af upphetsningen vid en boxning. — ETT SLAG SOM EJ KAN PARERAS. I London har professorn i boxningskonsten, hr Jacksen, nyligen dödt af ett slag, som han ej kunnat parera, nemligen ett nervslag, i sitt 77:de lefnadsår. Han höll fordom en boxningsskola i Bond-Street, som hade att glädja sig åt hertigarnes af York och Clarences (konung Wilhelm IV) samt andre förnäme mäns, k ibland dem äfven lord Byrons patronat. Efter Georg IV uppstigande på thronen drog han sig tillbaka i det enskilda lifvet, men fortfor likväl alltid att vara en stor gynnare för den urgamla nationella boxningskonsten. Hans naturliga godhet och mensklighet PNG OD NL fn Aa Kor — ÖN AA n OÖ SS —De e ( eter