Aftonbladet – 11 december 1845, sida 3

Af trycket har atikommit å 12 bko: HOFACKERS PREDIKNINGAR för alla Sönoch Högtidsdagar, OÖOfversatta af Komministern i Adolf Fredr. A. W. LÖHMAN, med företa! af Professorn Doktor A. E. KNÖ3, första häftet, Innehåilande Predikningar öfver de fyra Advenrtsöndagarne. — Arbetet utgifves fortfaramde i häften, hvart och ett till ofvansagde pris; och kan derå subskriberas bos Herrar Bokbandtare i Stockholm och landsorterna, samt bos EHrr Konsist.-Notarier nom hvarje Stift och å särskildta kistor, hvi:ka kriogsändas inom. Kontraktserna. Häftet innehåller ungefår fyra predikningar, samt utkommer före de Sönoch Högtidsdagar, ofver hvilkas texter predikningarne äro författade. Förf. till företalet yttrar om denna predikosamling: aChristiig är cen predikant, hvars enda syftemål är att vara Christi tjenare tiil att göra själar saliga (die Seolen selg zu machen, såsom Herder brukade säga). För att vinca detta, må han framför al:t söka att inleda ochhancleda till Guds eget Ord, tiil Bibelordet. Omävigt högt öfver hvarje predikan eler predikosamling, vore den ock i sitt sleg den förträflligaste, står denna al!a böckers bok. Ty i den taar sjelfver Herren. I ingom androm är salighet (Ap. G. 4: 12). Allt annat tal är endels, men der fanes det som fullkomligt är. Honom bör växa til, och mig bör förminskas (Joh. 3: 30.) är derföre hvarje christlig predikants innersta tanka och bönesuck. Ludvig Hofackers predikningar ö!versättas och utgifvas i den öfvertygelse, att de äro sannt christliga, Härom vittnar Författarens yttrande i företalet till det första lilla bäfte af predikningar han under sin lifstid lät af trycket utkomma: Att än här än der framböra en iiten sten till Zions uppbyggande och det så snart som möjligt, emedan en tid kommer , då ingen kan verka, — det är hela min afsigt. Om denna lilia sten duger till något, det kan egentligen endast Byggmästaren rätt bedöma. — En billig läsare skall finna, att överallt är den bidliska sanningen för mig hufvudsak. Dock, fastän jag genom Guds nåd är säker på min tro, gör jag alldeles inga anspråk på oelbarhet. Guds erd allena är ofelbart. Jag skulle ock icke vi ja gifva sn-töt åt någon, eller påtränga någon min öfvertygelse. Jag vill äfven icke gifva något nytt, utan den gamla sanvingen. — Ait jag icke söker en talares rykte, visar en flyktig bliiek i dessa predikningar. Min önskan är att göra något till befordrande af min Frälsares rike, hvisken har utur otrons och syndens djupaste dy kraftigt dragit mig upp. Jag förtröstar dervid på den Gud, som plägar af barnens mun bereda sig ett lof och efta allramest välsigna det, som flutit utur den största svaghet och är betäckt med fel. Om i denna, i anseende till bibliska begrepp; förvillade tid här och der en själ genom dessa få blad skulle blifva gjord uppmärksam på Guds rike eller befistad i sn tro, så är min afsigt vannen. Men denna välsignelse beror på Herren. Till Honom öfverlemnar jag denna sak Denna predikosamling bar blifviti Tysklang, hvad Nohrborgs länge varit bos oss, en folkbek, till ledning och tröst för många, många tusende om sin saligbet bekymrade, emedan dess sannt christliga anda motsvarar menniskans andeliga Fehof. Dessa egenskaper har man i Förf. fädernes!and tillerkänt denna predikosamling och gifvit den vitsord att vara outan tvifvel den af Herren mest välsignade i nyare tider.no Värdet af dessa predikningar kan man för öfrigt bedöma deraf, att, under loppet af 49 år, tio starka upplagor utkommit i Tyskland, af hvilka den sednaste är utgifven i stereotyptryck. 2 Stockholm den 28 November 1845. N. H. THOMSON, Boktryckare: