Aftonbladet – 11 december 1845, sida 2

oo Vr rr Tbornton, och denne fortfor: Djupt känner jag likväl, att jag handlat orätt emot miss Betty, och förolämpat både henne och hennes familj; men allt hvad göras kan till upprättelse af mitt fel, det måste ske. Jag går öfver till kontinenten; föregif ni, att min läkare anbefallt mig att för min helsa vistas i södra Tyskland, och att ni icke vill tillåta er dotters förening med mig, förr än min helsa är fullkomligt återställd. På detta sätt skall verlden förgäta mig och min förlofning med miss Betty, och hvad förevändning om ni vill begagna er af, för att förklara upplösningen af denna förbindelse och skjuta skulden dertill på mig, så är den icke mer än rättvis. Och hvad kapitalet beträffar, som jag, i händelse af min död, hade bestämt till Betty, så — — M:r Walther afbröt m:r Tbornton, i det han steg upp och sade med bestämd ton: Icke ett ord derom, m:r Thornton! Den förolämpning, ni tillogat min familj, är icke på detta sätt försonad. Gå ni till kontinenten eller hvarthelst ni behagar, oss skall det vara likgiltigt. Min dotter bör snart kunna glömma en man utan karakter och utan förmåga att uppskatta hennes värde, och hvilken jag för lågheten af hans åsigter måste skänka mitt medlidande. Efter: dessa ord gick m:r Walther, och stängde utan buller dörren efter sig. Då m:r Thornton befann sig ensam, kastade han sig, utmattad af dagens alla scener och sinnesrörelser, i en ländstol, och efter det han dragit några djupa, tunga suckar, gick det honom, som flera. nervösa personer — han somnade. Hans omtänksamme kammartjenare, som dessutom var en ganska tystlåten man, besörjde imel