Aftonbladet – 11 december 1845, sida 2

0 VWX— -V-—-X-VV nn Är ni förryckt, eller sjuk, eller en menniska son icke förtjenar att tilltalas ?) M:r Thornton såg bedröfvad ned framför sig men efter en stund frågade han: Och Betty huru finner hon sig? I hvad tillstånd lemnad ni henne?, Hon har hemtat sig efter sin vanmakt, mel i sanning anstår det icke er nu att göra denn fråga! utropade m:r Walther med häftighet. Hör mig, jag ber er, m:r Walther,, bad Thorn ton med den mest rörande ton: ingen på jordei kan så mycket som jag värdera er familj, och lifligare erkänna Bettys mångfaldiga företräden hennes förstånd, hennes skönhet, hennes älskvärd. het, men just detta sanna erkännande af henne förtjenster är det som bestämmer mig att fö alltid afstå henne. Jag känner mäktigt min oför måga att kunna lyckliggöra Betty., . Det borde ni betänkt förut, m:r Thornton! ropade m:r Walther med vredgad röst. Ty värr, sade Thornton, suckande, pblir dett: ett fel som jag alltid måste förebrå mig; men jag bar bedragit mig sjelf, och först i går blef de mig klart, att jag i äktenskapet hvarken kan finns min egen eller göra en annans lycka. Särdele: liftiga förekommo mig dock dessa tankar, då jag hörde presten uppräkna alla de pligter, som skulle komma att åligga mig som man och far, och hurt mycket jag än älskar Betty, och huru älskvärd hon än är, så kan dock intet väsen på jorden — icke en gång en gudinna — förmå mig att gifva ett heligt löfte på det, som ingen menniska kan vara viss om — en i alla lifvets förhållanden evig kärlek., M:r Walther kastade en talande blick på m:r